Nytt!

Jag byter bloggsida..........

ajarnhall.blogg.se

Låtsas att du inte känner mig ....

Jag måste bara få berätta...... inte varje dag men ofta så händer det en himla kul sak. Lovisa och jag pratar mycket, om olika saker det kan vara allvarligt eller med lite glimt i ögat, ibland så händer det då att Lovisa helt plötsligt utbrister:

- Låtsas att du inte känner mig, så kommer jag här och....

Sen försvinner hon runt ett hörn eller liknande, men inte längre bort än att hon sen kan instruera mig i vad som ska vara. Det kan vara att hon klätt ut sig, sitter i rullstol, går konstigt eller bara ska vara någon annan som jag då förväntas reagera oförutsett på.

- Nu kommer jag då..........säger hon och det är preis som i filmvärlden för jag samlar mig det mesta jag kan och försöker vara allvarlig.Jag kan nästan höra: aaaaaaaand ACTION!!

Så kommer hon då där runt hörnet och jag klarar inte att vara allvarlig utan brister ut i ett frustande samtidigt som jag anstränger mig för att samla ihop mig. Lovisa börjar nästan alltid också att fnissa men alltid - alltid tittar hon förväntansfullt på mig och säger: kände du igen mig? skulle du tro det? Eller liknande frågor som jag med all möda försöker svara på med allvar.

Hon gör det med inlevelse och det är så fantastiskt roligt varje gång! Colin Nutley har missat en talang kan jag säga.
Nu ska jag gå ut i vardagsrummet och se om jag känner igen henne.....man vet ju aldrig....

Back in time

Har vaknat duschat ätit frukost (druckit kaffe) och försökt få till en dag. Det är svårt att komma tillbaka i tiden med jetlag, men det funkar.

Jag har tillbringat ett par dagar på landet, det var fantastiskt bra och skönt. Men det innehöll ett getingstick och en mus som sprang vid mina fötter.......jag blev faktiskt lite rädd... Annars var det bara god mat fantastiska människor och kortspel som jag förlorade stort. En helt underbart trevlig helg som jag ser fram mot att få upprepa. Det är verkligen stort för mig att få möta så helt underbara människor som så helt osjälviskt tar emot mig. Det blev många skratt i en helt befriande miljö.

Jag har läst lite olika bloggar idag på morgonen, det är alltid kul. På en blogg läser jag saker jag kunde skrivit själv för ett tag sen - skrämmande likt och lika självdestruktivt.

Nu är det sol här typ - ja inga mängde och fan inte varmt men det får funka.

Varmt

Har fatt mycket nyheter fran Sverige och alla ar inte bra. Jag tanker mycket pa dom dar hemma, pratade med pappa idag och det var skont.

Ute ar det 45 grader i skuggan sa det ar poolen som galler.

Igar lagade jag kottfarsas och pasta! Lange sen jag stod vid spisen och lange sen jag fick ata hemlagat. Gott som bara den med rodvin till. Hittade en flaska gott rodvin for 16kr!! Jajaja!!! Det var underbart gott.

Sag bilder pa facebook fran Sebastians student, riktigt fina kort.
Har fixat lite kring Sara har nu pa morgonen och nu ska jag ga ut med hundarna for vi ar hundvakt idag. Anne ar i San Diego pa en dagstur.

Dromde massor inatt och for forsta gangen sen jag kom hit var det en jobbig natt, men Lovisa vaknade och trostade. Skont.

Mamma

Imorgon är det två år sedan min mamma gick bort. Jag kommer alltid att tänka på henne den 1:a juni. Det var en svår stund, det är det alltid när man förlorar en förälder.
Jag höll henne i handen när hon dog det kändes fint och stort att få finnas där hennes sista stund.

När hon gick bort var vi alla syskon där och naturligtvis pappa. Det har nu gått två år och dom åren har jag spenderat mycket tid med min pappa och vi är närmre nu än någnsin. Pappa har behövt mycket stöttning och hjälp jag är glad att jag kunnat bidra med åtminstonde lite för att mildra den svåra tid han har.

Maria, Björn, jag och i viss mån min andra bror har försökt att göra allt vi kan för honom och jag tror att han märker hur vi älskar honom.

Jag ska åka till Laguna Beach imorgon - det är den plats mamma älskade högt i USA och en del av henens aska finns där. Att vara här i Palm Springs, USA är att vara nära mamma på många sätt. Det känns fint.

Grand Canyon

Lovisa och jag tänkte att vi skulle göra något...åka någonstans. Så efter sol och pool tog vi oss i kragen och bestämde oss för ROADTRIP. Vi begav oss iväg under eftermiddagen. Vi tänkte oss en resa till Kansas......det är fan långt! Det visade sig vara jättelångt och faktiskt - FÖR långt.
Hur som så åkte vi iväg, det blev en otrolig resa och vi körde och körde och körde...

Vi stannade och bytte förare och när mörkret föll åkte vi förbi Las Vegas det är fantastiskt att se staden så. Det ser ut som lava.........det är ljus ljus ljus och en hel del ljus... Vi stannade i staden Mesquite och sov över där. Lovisa körde till hotellet som hette Virgin River, och det var nära att hon hade ihjäl oss för hon körde på fel sida vägen.
Dagen efter åkte vi iväg, mot Grand Canyon. Vi hade kollat på kartan hur vi skulle åka men vi lyckades åka fel... det är svårt att vara koncentrerad med en mat och sovklocka som ringer stup i ett. Vi frågade efter vägen på ett ställe och när vi ska gå ut är det nära att jag river en hel ställning av massa krimskrams.....jag är så klantig verkligen.

Efter en massa köra - en hel del åka, djur med ludna horn och uppbrända skogar så kom vi till en plats där vi blev av Lovisas min att döma rånade. Lovisa var hungrig (igen) och hon var trött på ljudet som HEEEEEEEELA tiden fanns med: ett sus av vinden som läcker in i caben....

Lovisa tyckte att det var ohyggligt att behöva betala 25 dollar för att kolla lite sten. Men vi gjorde det och sen fick vi: japp! Åka lite till.......

Väl framme så är det så här:

Oslagbart - fantastiskt - själsbefriande - lyckorus - magiskt.
Jag lämnade en hel del skit på den platsen och jag tog med mig en känsla av styrka och framför allt - en känsla av trygghet. Jag är så glad nöjd och det kunde inte kommit på ett bättre tillfälle för mig.
Jag fick på platsen några ord som gjorde mig glad. Hel. Också dom vid helt rätt läge.

Nu är vi hemma igen. Jag ska skriva ett annat inlägg om bara allt som hände. Just nu är jag hänförd.

Kvällen är här och natten närmar sig

Vi skulle sola idag - det gick så där. Våra grannar fransmän, dom är inte helnöjda med oss här i huset, dom kom ut till poolen och då gick vi in. Vi ska ut tidigt imorgon istället.

Vi åkte och handlade, det är roligt, trixigt, svårt men utmanande härligt att köra bil i Los Angeles... Jag har världens bästa kartläsare med mig så jag behöver inte vara orolig. Just nu sitter jag här och Lovisa läser. Vi har otroligt roligt ihop. Inte alla som vill höra det - men det här är min blogg och faktum är att jag skriver vad jag vill. Jag är så otroligt glad att ha fått göra denna resa och jag är så tacksam att det blev med just Lovisa. Så mycket skratt och så mycket bra samtal, nära helt enkelt.

Det är varmt i LA nu - det är härligt och jag njuter. En del av mig vill inte åka hem igen. Inte alla som vill läsa det heller å andra sidan en del som inget högre önskar än att jag stannar där jag är. Komplicerade grejer det där med mänskliga relationer. Tur för mig att livet inte är en populäritetstävling.....eller är det just det det är? Vilket som jag känner att det inte spelar någon som helst roll för mig. En annan del av mig vill inget hellre än att åka hem. Hem till mina barn, hem till det som ska bli fortsättningen av livet. Fortsättningen på resan jag börjat.

Nu ska vi åka till Hollywood och titta på folk, det är kul som fan. Vi ska köpa varsin Frappuchino och spana bara - vi lär ju träffa tokiga folk - det lär hända knasiga saker... det är ju LA!

En fågel.....

Du går gatan fram - plöjer fram - du ser fågeln och tar upp den, slänger den hårt i marken så vingarna bryts. Du skriker:
- Flyg då?

Fågeln tittar på dig och säger:
- Jag kan inte flyga mer men jag kan sjunga för dig...

Du tar upp fågeln igen och kastar den hårt i väggen, så blodet rinner ur näbben. Du skriker:

- Sjung då?!

Fågeln tittar upp på dig och säger:

- Jag kan inte sjunga men jag kan dö för dig...

D

21 Maj

Jag ska ut och lägga mig i solen, det är skönt. Jag har köpt en luftmadrass så man kan ligga I poolen samtidigt! Det är bra för det blir så himla varmt.

Har varit ett par dagar i San Diego, vackert och trevligt. Faktum är att nästan allt vi gör är vackert och trevligt. Resan hem blev lång - vi valde en längre väg men det var det värt, för att sitta i cab på motorvägen är ju så där. Inte därför man har cab. Det blev spännande också, nästan hemma upptäckte jag att jag glömt nycklarna till lägenheten..........men nej det hade jag inte. Hade bara lagt dem på ett bra ställe och är ju senil så jag glömde det...

Hemma blev det kortspel och tävling: Jag vann! Det var kul. Ska kassera in mitt pris senare idag. Gick och la oss och jag har sovit bra - riktigt bra. Hade en dröm - den var så där men fick tröst så det blev bättre.

Idag på morgonen har det blåst här.
Nu ska jag ut i poolen - lite sol och massa mys.

Jag tror på min framtid

Vad är det för en dag?

Det är ingen vanlig dag, det är min dotters födelsedag! Hon blir 18.
Stort grattis till henne idag.

Jag älskar dig Sara - glöm aldrig det!

Mazda Miata Cab

Mazda Miata

Vad ska jag säga? Den är liten. Ganska ful. Låter och skramlar.Den är till åren kommen. Egentligen inte mycket att ha. Det är en cab och det är absolut en fördel.Dricker inte allt för mycket soppa eller olja. Den väcker inga ovationer när den dyker upp men den tar sig dit den ska.

Det är hyrbilen vi har här.... Den är lite som jag själv.

Tyst

Fått en hel del gjort idag, det känns bra.
En del orosmoln på min himmel men så är ju livet.

Jag är inte på humör för att vara förstående och trevlig. Jag har massor att säga och jag tycker en hel del men jag ska göra som "man bör" sådana lägen. Jag ska vara tyst.

Ett enda ord

Det finns ett ord som är så oerhört laddat för mig. Jag önskar verkligen att det inte var det.

Idag har jag tänkt mycket på det och eftersom min dag blev som den blev så blev det oerhört massa tankar.

Jag kan inte fatta varför det blev jag? Tänk om jag bara kunde få svar på det.
Men det är som det också är med mitt minne - jag får inga svar.

Men ändå - ett enda ord - som gör/förgör så mycket Men det kräver så många ord för att förklara och förstå.

Märkligt

Det blev en märklig dag, jag har varit hos pappa och bägge mina bröder var där. Det blev så där. Jag och Ola åkte till pappas gamla lägenhet och tömde det sista. Jag skulle också fixa hos Sebbe men det blev nolla på släpet där så det sket sig.

Har fått mycket märkliga sms från en vän så nu när jag ätit bad jag honom komma hit och det gjorde han en snabbis. Ännu märkligare möte kan jag säga.

Nu känner jag att jag är rätt trött. Jag var uppe tidigt och det finns en tjej i Salem som irriterar mig kraftigt. Hon påstår att jag puttade henne igår och det gjorde jag inte. Det är rätt många i Salem som irriterar just nu och jag får bita mig i tungan.

Imorgon blir det stryka och packa lite. Sen är det städa hos Sebbe som jag lovat att jag ska. Måste gå upp schysst också för jag ska ju jobba på måndag.

Så lite tid och så mycket att göra. Snart är det sola och bada som gäller. Skönt.

Press

Det är stressigt nu, det är så mycket att göra och tiden bara far iväg.

Idag ska jag försöka få slängt en massa skräp, dels från pappas gamla lägenhet och dels från Sebastians. Nu har syrran åkt iväg med släpnyckeln så nu är det strul.
Jag vill hinna träffa pappa idag ordentligt - han sov igår så det blev inget bra alls. Tanken är också att jag ska hinnna packa lite och fixa med tvätt och sånt här. Jag har lovat att fixa i sonens lägenhet också så det ska jag också göra.

Det är mycket nu..........
Det ramlar in en massa annat mellan också och jag är inte helt nöjd faktiskt men det kanske är så det är. Jag själv - hamnar på sista plats just nu och det känns ju inte bra. Men jag kan inte påverka det.

Ska träffa Ola också.
Att få kraft att göra det och göra det bra vet jag inte var jag ska hitta.
Det är svårt.

Idag blir det lite tajt. Jag lär få tänka mig för.
Jag skulle behöva stöd. Skulle behöva en stund att bara vara och få hitta kraft.
Skulle behöva.......men det kan jag nog se mig i månen om idag.

Inte bra

Here I go again

Den 5:e mars för många år sedan åkte jag till Usa - en resa via New York och till Los Angeles. Det var en resa som verkligen förändrade mitt liv och mig som person. Jag har haft minnen från den resan som jag tagit fram då och då. Det var en tuff tung men fantastisk tid.

Under åren som gått har det hänt en massa saker. Jag har bland annat byggt en massa murar och livet har farit fram med mig och jag med det. Min kropp kräver nu att jag gör något för mig.

Om några dagar åker jag igen - samma resa men inte samma tjej. Jag åker inte själv heller - det ser jag som en ynnest. Att ha någon att dela minnen med sen. Jag kommer inte förändras denna gång på samma sätt som då. Jag ser oerhört fram mot det som blir nu. Jag kommer sakna mina barn. Enormt - en del runt mig och kanske barnen också tycker att jag överger. Det gör jag inte. Jag säger ja till mig själv. Min pappa är dålig. Han är okej med att jag åker. Han förstår. Det är skönt. Det blir tufft för Maria och Lina med familjer men jag tror även dom förstår åtminstonde försöker dom göra det.

du försöker ställa mig mot väggen
men jag står aldrig still
för jag tror att livet just har börjat
och det blir vad jag gör det till

En dag

Jag blev tillfrågad om jag kunde ställa upp och hjälpa till och skapa CV med en grupp på 14 st killar och tjejer som är i åldern 19 - 25 år idag. Jag tycker att det är kul att göra olika saker så jag ställde upp. Träffade en samling ganska trötta killar och det var bara 2 tjejer. Men dock. Det gick bra. Det var lite kul när kursledaren hela tiden refererade till mig som expert och proffsrekryterare. Ja, jag har ju varit men det var ju några år sen.
Kul dag - intensiv och dom bad mig komma tillbaka på måndag så då gör jag det.

Åkte sen och hämtade ett stycke dotter och for till min pappa. Han var hög som fan och det kombinerat med en viss förvirring gjorde samtalet aningen galet. Men vi var där en stund.

Dottern behövde hjälp med en exceluträkning för skolan så vi tittade på den. Sen ville hon att jag skulle hjälpa henne med ett arbete kring hydraUlik som ska överättas till engelska, och Sara tycker det här med översättning är svårt till engelska. Visst säge mamma och sätter igång.....

Vi tittar på jobbet och mallen hon fått. Jag ser att det ska skrivas en sammanfattning först, så jag frågar vad har du skrivit på svenska. För av någon anledning får jag för mig att Sara skrivit jobbet på svenska.
Min dotter tittar i boken och DÅ börjar hon läsa om hydraUlik i boken! Jag tittar på henne och säger: men gumman vad har du skrivit?? Hon tittar i boken och skumläser högt och sen tittar hon på mig och säger: Tror du jag har varit på lektionerna eller?

Det var då jag insåg att vi inte tänker helt lika min dotter och jag....

CV

Idag jobbar jag, blev tillfrågad om jag ville ta hand om 14 st personer mellan 19 o 25 som behöver hjälp i hur man gör/skapar en cv. Eftersom jag jobbat med rekrytering så visst. Det ska bli urkul.

Nu ska jag bara kolla upp var det ligger kom jag på, men jag har gott om tid.
Igår kväll köptes det biljetter minsann. Det är nära nu! Men mycket att göra innnan.

Hade också en riktigt bra kväll igår. Åt lite räkor, drack lite vin (jo lite) bara en avslappnad kväll. Fint sällskap hade jag också - finaste faktiskt. :)

Rädd

Det rör sig nu, jag är stark vass och lycklig. Men.

Just det, ordet men dyker upp. Jag mår lätt illa och kan inte dämpa känslan av att något är fel.
Får en känsla av att något inte stämmer, att det är något jag missat. Det är så mycket jag måste släppa och har släppt. Det är bra men gör mig också oerhört sårbar. Kontroll. Jag har alltid haft behov av att ha kontroll. Nu ska jag snart släppa den sista biten och det skrämmer. Som fan.

Det är ju också så att när man gör stora förändringar så ser man vilka som är en närmst. Som så många gånger förr inser jag att det är långt ifrån dem man trodde det var. Det är alltid lika trist när man inser att dem man trodde inte är det eller den man trodde.

Jag har de sista åren levt helt utifrån att inte släppa någon nära och helt utifrån att ha kontroll. Jag har så oerhört svårt att lita på folk och dubbelkollar ofta saker. Sista tiden har jag inte gjort det och kanske är det för att jag är ovan att kasta mig ut från ett berg som gör att jag nu känner det som om jag står i kvicksand. Helt oskyddad.

Jag drömmer en massa just nu och det är ett tecken för mig, på att något sägs mig. Jag analyserar och värderar - alldeles förmycket emellanåt. Borde jag dubbelkolla? Borde jag gräva efter en sanning som kanske inte finns? Varför säger min mage saker till mig? Det är ju ändå så att jag alltid hört den och dom gånger jag inte lyssnat har det visat sig efteråt att jag borde gjot det. Är det bara ovana? Samtidigt gläds jag åt min nyfunna styrka och min nya inriktning i livet. Men jag är rädd. Jätterädd.

De tre vise männen??

Sir Dick är en man som bor i ett hyreshuskomplex - honom får man inte/bör man inte störa.Han sköter sig själv och bor med någon som skulle kunna heta något i stil med Ollon. Han har (o)turen att bo granne med Fuckface.

Fuckface är en äldre ganska förvirrad man som ägnar mycket tid åt att klappa kvinnor på kinden och titta på deras behag. Han har just mycket tid och han stöter hej vilt på alla kvinnor som passerar.

Hanson McBryrsig han däremot är en man som tar all information - han skriver ner och noterar. Han är intresserad av minsta detalj eller pseudoinformation. En riktig helyllekille helt enkelt.

Just nu befinner dom sig alla i Södertälje, en av dom kommer göra en resa inom kort, en av dom har jag aldrig träffat och en av dom kommmer göra en längre resa inom överskådlig framtid.
Jag hoppas det går bra för dom alla.

Det finns alltid en anledning

Igår var jag och handlade på Willys. Det var ganska mycket folk,jag gissar att folk behöver fylla på i skåp och kyl när påsken är över och en arbetsvecka närmar sig.
När jag står i kassakön ser jag mig runt - det är långa köer överallt och jag inser att de flesta i köerna är - män. Jag började fundera på hur det kommer sig för i min värld är det alltid så att det finns en tanke bakom ett handlande. Ibland kan jag inte räkna ut den bakomliggande orsaken men att människan både män och kvinnor är opportunister av höga mått mer eller mindre - det är jag övertygad om.

Jag började som sagt fundera på hur det kommer sig, jag kommer fram till följande olika lösningar:

- Familjen har spenderat hela påsken ihop och man har umgåtts så mycket att man behöver paus från varandra - mannen åker och handlar för att andas

- Påskdagen var fylld av fest och glam det blev lite för mycket att dricka och kvinnan är sur - mannen måste handla som bestraffning

- Påsken har varit fylld av familjetillställningar umgänge och mannen har tänkt sig sex men kvinnan är trött efter allt umgäne och matlagning - mannen handlar för att slippa städa och ta hand om barnen dessutom kan han göra sig till och hoppas på sex som belöning

- Påsken har varit mannens "ha barnen helg" och nu har han lämnat barnen - mannen handlar för att känna att han är vuxen och har egentid


Det här är mina enkla tankar - Jag tror själv mest på den näst sista tanken.
Eller så är det som min mycket snällare medobservatör uttryckte det: mannen kanske faktiskt VILLE handla. Men fan tro't :)

Usch!

Om man släpper in 5 personer i ett rum och på ett bord ligger en lapp med instruktioner för att utföra en uppgift. Då kan du slå dig i backen på att det är någon som kliver fram och tar tag i det

Om man ska grilla så kan du ge dig attan på att det är någon som styr upp grillandet och står där och vänder köttet.

Om man ska laga mat kan du hoppa upp och sätta dig på att det är någon som dirigerar hur det ska gå till.

Om man ska köra bil kan du ta för givet att det är någon som förklarar att det finns en väg som är närmare eller att det är den eller den hastigheten på vägen eller att man ska ta den eller den parkeringen.

Om man ska meka bil kan man räkna ut att det kommer någon och rycker saker ur händerna på dig och förklarar att det är SÅ HÄR man gör.

Om man ska leta information på nätet kan man förutsätta att det är någon som sliter datorn till sig och gör det åt en.

Det är så otroligt jobbigt med människor som är överlägsna och bossiga så!!!!!

Jag fick idag veta att jag är sån, och när jag tänker efter så:
- jag kliver in i rummet läser lappen, delar ut uppgifter till var och en och dessutom berättar jag hur dem ska utföra det.
- jag grillar köttet, dessutom gör jag salladen, dukar OCH diskar efteråt.
- jag skyfflar undan den som försöker göra något i köket och tar över - vispar i kastruller, hackar sallad, rör i grytan.
- jag hela tiden orerar om att man ska ta den eller den vägen, instruerar vilken parkering som är närmst och dessutom hånar jag folk som tar lite tid att ta sig ur bilen
- jag anser att jag absolut kan meka och därför rycker jag skruvmejslar ur folks händer och tar över hela projektet utan att överhuvudtaget fundrea på om någon annan kan själv dessutom ser jag över diverse andra saker i bilen som inte behöver fixas.
- jag sliter åt mig datorn och tar reda på all information som kan behövas. Dessutom skriver jag ner eventuella telefonnummer eller adresser som kan behövas.'

Ja du kan slå dig i backen på - ge dig attan på - hoppa upp och sätta dig på - ta för givet - räkna ut och förutsätta att jag är där!

Allt detta gör jag utan hänsyn till att det finns andra som också kan och vet. Jag kallar mig effektiv men så är det ju nog inte? Jag är överlägsen och bossig.
Usch vilken hemsk hemsk människa jag är!

Inte bakis!

Som rubriken säger mår jag fint vilket när jag ser vad jag gjorde av med och tänker på vad jag drack inte borde vara möjligt! Men - Det var rätt okej igår. Träffade massa folk och drack en förskräcklig massa shots, vin och cider. Lyckat och trevligt. Helt plötsligt, oväntat och skitnice fick jag sms om att det var en som stod utanför och ville säga hej! Självklart gick jag ut och gjorde det! Underbar överraskning!

En tjej däckade på toaletten - hon bara låg där och det var inte fräscht.
Några kompisar hade fixat vip-lounge.......varför gör man det? För att man är bättre än andra? Viktigare än andra? Vill visa att man har mer pengar än andra? För att man vill vara ifred? Det sistnämnda får mig att tänka att dom borde stanna där - ja hemma då. Hur som dom var där och jag med en stund - inte kul. Men mycket dricka så ja visst. Pratade också med massa gamla kompisar och Dahlberg och jag försökte föra en schysst konversation. Men jag kan ärligt säga att jag var oerhört distraherad av telefonen. Hur som - jag gjorde som jag alltid gör. Rymde. Strax efter ett kände jag att nä. Så jag avvek. Ja, rätt elakt som vanligt men min grej.

Dahlberg är luttrad och tog inte allt för illa upp. (hoppas jag)

Idag har jag nu ätit frukost och dricker lite kaffe. Ska dammsuga lite tror jag. Det är ju kalasväder så jag känner att jag måste nog ut lite också. Man får se, vi funderade på en roadtrip, kanske det blir så. Det blir en riktig resa i mina minnen och min ryggsäck. Kunde ju vara lite intressant. Får se vad dagen bjuder mig.

Sista natten med gänget?

Ikväll blir det krogen, det är inte vanligt när det är jag men Dahlberg ville gärna att vi skulle få lite tid ihop och vi brukar ha lite trevligt när vi går ut.

Det är alltid kul att se hur folk beter sig och det ska bli intressant att se hur kvällen avlöper. Lär ju blogga om det imorgon.

Ska försöka ta lite kort också.

Bättre!

Det är bra att rensa! Man hittar saker och man får lite struktur.
Jag har gått igenom en massa hemma och jag hittade min "bok" - ja det underlag som jag trodde jag tappat bort. Riktigt kul och jag ska nu sätta mig och redigera och revidera det. Jag ska nog äntligen få till det jag tänkt så länge.

Jag läste igenom det och det kan bli bra, ja som det som jag tänkt det som, jag tänker mig inte att publicera eller så utan ha det som en rensning och ett klargörande. Det är skönt att skriva.

När jag läste så drar det igång massor i mig och jag känner verkligen att jag behöver skriva. Ska göra det nu när jag ändå är hemma.
Jag tror jag ska köpa rödvin också - jag skriver bra eller jag gillar att skriva och dricka rödvin.

Det blir bra. Bättre än bra.

Det gick bra!

Igår var jag bjuden på middag, till folk jag känner att jag vill göra gott intryck på, sånt är svårt för mig för jag blir så nervös. Jag har en förmåga att göra verbala grodor och tappa saker och sånt är inte bra första gången.

Åkte till middagen igår och hade inte fått ordning på håret och det är viktigt för mig, min fön är nämnligen kvar i gamla lägenheten så mitt hår fick självtorka vilket innebär STORT hår och krullor?! Hur som - åkte dit och resan var trevlig - riktigt rolig faktiskt.

När vi kommer fram går vi in och kommer in i ett stort härligt kök med ett stort bord med plats för många. Det är verkligen trevlig stämmning i huset och man känner sig välkommen. Skönt - jag känner hur jag slappnar av. Vi äter och det är gott gott! Riktigt bra alltihop - samtalet flyter på om diverse inget och allt. Typiskt en sådan middag som jag gillar - god mat - okomplicerade människor - avslappnat läge. Roliga diskussioner med intelligenta människor. Nice!

Jag äter både mat och efterrätt (ovanligt för mig) och vi dricke kaffe. Jag får en och annan historia mig till livs. Åker sen hem och på vägen hem känner jag att det här är människor jag gärna träffar igen. Nu får jag bara hoppas att dom tyckte ungefär som jag, att det gick bra.

Tack

När min ögon är öppna ser jag dig och när de är stängda ser jag dig och mig

Puss?????

Att säga eller skriva puss till någon på telefon det är speciellt tycker jag. Jag gör det inte till höger eller vänster alls. Jag vet att många gör det och det är ju helt upp till var och en men för mig är det en big deal. Det betyder något när jag gör det och jag är selektiv. Det är för mig intimt och privat och liksom kramandet/hälsandet med människor så kategoriserar jag folk i grupper om hur nära dom är mig för att jag ska skriva eller säga Puss.

I livet möter man en massa människor en del kommer att betyda mer än andra och för mig är det viktigt att göra skillnad på folk och folk.
Jag har den sista tiden mött ett antal människor som är helt fantastiska och jag inser att det är människor som kommer finnas där länge och det är människor jag vill ska känna att dom är viktiga för mig.

Senast igår fick jag ett samtal på eftermiddagen från en av dom och jag blev så himla glad. Det är en tjej som egentligen inte har någon anledning överhuvudtaget att prata med mig men hon ringde igår och jag blev otroligt glad. Hon berättade en hemlighet, ja flera faktiskt och vi skrattade gott både hon och jag. Det var enormt kul. Hon är hur bra som helst den tjejen. Jag hoppas att vi får tillfälle att ses och prata mer snart.

För några dagar sen läste jag ett brev kan man säga, och det handlade om mig också. Jag blev rörd och tagen. Det är så oerhört att komma någon nära och att få betyda något för någon på det sättet är underbart. Det känns svårt samtidigt för att jag kan inte se mig själv på det sättet men måste ju någonstans tro eftersom det är en person jag litar obetingat på.

Så det här med puss tycker jag inte är något jag inte delar med alla - det är signifikativt för mig att vara lite snål. Jag är inte speciellt trevlig eller snäll och jag gillar inte att komma folk nära. Men när jag väl gör det är det helhjärtat. Skulle jag sedan säga att jag älskar någon ja då är det större än stort och för livet ut. Oavsett vad som sker förövrigt i livet med personen.

Kram däremot kan jag skriva i sms lite random - det är mer för att avsluta något lite gulligt och snällt för att det är en person jag tycker om. Med det är det inte sagt att jag kramar personen när jag väl träffar den sen. (se tidigare inlägg om hälsningar)

Mina barn då? Tja det är väl där jag misslyckats lite - jag kan höra när andra pratar med sina barn eller sina föräldrar - det är puss och kram och jag ser hur dom både kramas och pussas irl! Jag gör inte det. Varför? Vet inte riktigt - är inte uppvuxen med det och kunde ju natruligtvis ändrat det i mitt eget förhållande till mina barn men har inte gjort det. När dom var små var det oerhört mycket kramar och pussar men strax runt skolåldern tror jag så slutade jag - det måste varit jag antar jag men ja det blev inte så mycket mer. Det är oerhört sällan jag kramas med eller blir kramad av mina barn. När det väl händer är det dock oerhört speciellt. Det betyder massor. Jag tror att det är för att jag vill inte ösa känslor och kärlek bara random så utan när det kommer från mig är det speciellt och ska kännas att det är det.

Ja sån är jag! Kram

Mörkerseende!

Jag har nu under ett par veckor tittat på Dating in the dark.

Själva idén med programmet är ganska bra tycker jag. Det ÄR intressant att se om utseendet spelar så stor roll. I min värld är det så absolut. Jag kan hänga upp mig på en stor näsa, konstiga tänder, flottigt hår eller håriga ögonbryn. Så för att lära känna någon är det kanske bra att börja i mörkret.

So far so good. Det som nu händer i programmet är följande (för dom som då inte vet)
Tre killar och tre brudar kommer till en gård. Dom möts inte innan och deras första möte blir alla i mörkret kring ett bord. Ganska spänd stämmning där, som kan förväntas, och man presenterar sig. Sen ska då par formas och man väljer vem man via en dator vill bjuda på date.

Paren möts i ett rum, fortfarande mörkt, och där ska då själva daten ta form. Dom pratar som man gör, tar reda på vad den andre jobbar med, hur han/hon levt och annat man vill veta. Fortfarande helt okej och något jag skulle kunna tänka mig att göra själv. (nej inte i tv men ni fattar)

Det som sen händer är det jag inte fattar överhuvudtaget. Ofta har killen eller tjejen med sig alkohol - big no no på första läget så i min värld. Varför i helvete ska man dricka för? Alla VET ju att det omdömet försämras och i ett redan underläge (mörker) vill man väl för fan ha allt annat intakt?? Det absolut sjuka blir att dom ofta tar i varnadra och tillochmed kysser varandra! Varför då????? När man sitter i mörkret och ofta har dom alla och där är jag den förste att hålla med, erkännt att dom är ytliga och att utseendet spelar stor roll, då vill man väl inte leva med sen att man kysst eller hånglat med någon som man absolut inte gillar??? Det är äckligt bara!

Just det faktum att man ska leva med sen att man gjort det - det är ju sakens viktigaste del. Jag skulle inte göra så. Jag fattar inte varför det är viktigt? Man vill väl bara prata och ta reda på om man kan gilla personen, sen ser man hur den ser ut och SEN kanske man pussar lite...... eller? Flera gånger har jag sett hur killen ska mata tjejen, halvhjärtat och regisserat, helvete JAG KAN ÄTA SJÄLV! Eller hur dom sätter sig på någon jävla saccosäck och ska ha det mysigt?? Varför det? Man pratar och tar reda på.....sen kan man mysa till det och när man hört att man gillar personen, så vill man se vad det är för någon, sen - med helhet då kan man mysa och så vidare. Det är fan inte bättre att göra bort sig i mörkret än i dagsljus!!
Ofta blir det inget av paren och dom åker därifrån som singlar - vilket bevisar - att utseendet spelar roll, stor roll. Då åker dom hem och har hånglat med någon dom inte ville ha och dessutom gjort det i tv.........fy fan! Ja, det ska sägas att det är inte alls bättre om det inte vore i tv men det blir trots allt en gradskillnad att göra det offentligt. Tro mig - jag vet för jag var ju i tv och det lever jag med än. Inte kul. Men jag hånglade inte upp någon. Jag gjorde verbala grodor (som vanligt) och såg ut som 7 svåra år. Men inget hångel.

I gårdagens program var det en tjej som faktiskt kysste alla tre killarna??!! Wtf? Varför kände hon att det var viktigt? Jag tycker verkligen att det bara är äckligt. Så varför tittar jag då? Det är ju bara att stänga av? Ja, absolut - men det är med äckelförtjustning jag tittar - skrev ju igår om min dubbelmoral - jag erkänner det. Jag skrattar ÅT dom.

Det här med................

.............mig

Jag har tänkt - på mig själv. Det var ju inte en alltför upplyftande tanke.

Jag är en tjej/kvinna, även om jag får hälsningsfraser som - Tjena bruschan! Hej mannen! ibland. (måste jobba på min kvinnlighet?)

Jag har tycker inte om när folk lägger sig i mitt liv även om jag gör det själv om andra. Jag har åsikter om folk och hur dem är och lever. (måste jobba på min dubbelmoral?)

Jag vill att folk ska göra det jag gör och på det sättet jag gör saker, även om mitt sätt absolut inte är det bästa alla gånger. (måste jobba på min lyhördhet?)

Jag tycker inte om när folk kommenterar min vikt även om jag gladeligen gör det om andras (måste jobba på min kroppsuppfattning?)

Jag hatar när bilister är ineffektiva eller kör illa, jag blir galen och tutar och skriker hej vilt. Även om jag emellanåt själv är orsak till trafikkaos. (måste jobba på min road rage?)

Jag blir galen på folk som ljuger och bedrar även om jag själv inte alltid säger som det är eller är rak. (måste jobba på min ärlighet?)

Jag absolut hatar och har starka åsikter om dramadrottningar och "brudbrudar" även om jag själv ibland är svår och vill att folk ska "se mig" och gissa sig till vad jag önskar och behöver. (måste jobba på min kommunikation)


Jag har en ganska illa dold cynism över män i allmänhet och vissa specifiika i synnerhet. Jag ser direkt ner på dom män som dessutom i något jävla neandertalslikt sätt ska vara testosteronstinna och "rädda" mig, men drar mig inte för att utnyttja min kvinnliga sida för att få saker "i hamn" ibland. (måste jobba på mitt ställningstagande?)

Jag genomsyras emellanåt av en bitterhet på livet och det mesta även om jag gör narr av andra som är bittra. (måste jobba på att gå vidare?)

Jag låter mitt förflutna jaga mig och går ner i depplägen, jag gör inget åt det och låter det förtära mig emellanåt. Trots att jag ger råd till andra om hur man bäst skapar sig ett lyckligt helt liv. (måste jobba på att leva som jag lär?)

Det är intressant att titta på sig själv, jag håller huvudet högt och känner mig kvinnlig, lagom tjock, ärlig och en bra bilförare som har erfarenhet nog att kunna bedöma folk och framför allt idiotiska brudar och äckliga män. Jag går stark framåt och när ryggsäcken blir för tung är det ingen det är så synd om som mig.
Eller?

We shall over come

Idag skulle jag fixa en massa här hemma. Jag var i tvättstugan tidigt och har manglat lakan så det ska se lite prydligt ut i hyllorna när jag lämnar på torsdag. Jag kan inte fatta hur fort tiden går och jag har en miljon saker att göra.
Av olika skäl så har jag huvudet på helt annat håll så min vanligtvis höga effektivitet är inte hög - alls. Men jag ska nog få ihop det - det brukar lösa sig på slutet.

Lite sms-utväxling under förmiddagen gjorde att det blev ett mycket trevligt och oväntat avslut på dagen.... Mer sånt!!!

Jag har två mörkare moln på min annars härliga himmel och det är pappa som verkligen är dålig och sen är det min dotter som inte riktigt får det här med skolan att funka. Det är trist och svårt. Jag vet inte hur jag ska agera och jag får ta tag i det på ett eller annat sätt. Det är ju så att hon snart är myndig. Kanske är det först då när hon måste ta konsekvenser av sitt handlande - när hon slår i botten - kanske är det då hon kliver fram. Jag vet att hon har det i sig och hon är en fantastisk tjej.

Jag hoppas och ber till högre makter att jag verkligen får komma iväg och resa nu som jag tänkt - att det inte blir en massa stök.
När jag kommer tillbaka så har jag planer som jag vet att åtminstonde en person i Salem kommer gilla, ja det finns några fler. Liksaså det faktum att jag nu reser. Det är bra tycker jag med. Helt klart.

Dom som önskar mig bort har valt att leva i lögn och förnekelse, det har dom gjort hela tiden och det har inget med mig att göra. Egentligen. Att man väljer att bortse från att man är lurad innebär ju inte att man inte är det? Att man väljer att tro att man har det bra innebär ju inte att man har det. Det är ju som jag skrivit tidigare: Titta dig i spegeln och säg att det är sant. Lev med det!

Nu ska jag fixa lite här - en överraskning tror jag. Som jag vet blir uppskattad.
Fan vad nice!

Det här med................

...........med tv-reklam för trosskydd, bindor och tamponger.

Varför i helvete är "blodet" blått???
Jag har tänkt på det nu och jag blir riktigt irriterad. Är det lite finare om det är blått? Inte så äckligt? Inte på riktigt? VAD?

Mer eller mindre varenda tjej har mens en gång i månaden och inte fan är det blått det som kommer? Jag kan verkligen känna att reklamvärlden (och det lär ju vara en samling gubbar) sitter där och tyckte att det där med mens är jävligt äckligt så hur gör vi då? Jo vi gör blått blod så blir det inte på riktigt typ?

Det enda det gör är i min mening att bidra till "skammen" - det faktum att man som tjej känner sig ganska ofräsch när man har mens. Unga tjejer behöver allt stöd i sin tonårstid som dom kan få och det är ett naturligt och i min mening välsignat tillstånd att ha mens. Det är ju trots allt det som gör att vi kan göra valet att bli mamma en dag eller inte. Alla VET ju att blod är rött och i film och på tv matas vi med scener där inälvor och blodet sprutar - då är det inte äckligt? Eller?

Reklam och vuxenvärlden har ju ansvar kan jag tycka och att ge våra undgomar framför allt men kvinnor i allmänhet en känsla av okej kring sina påtvingade och ofta ganska oönskade månatliga besvär är väl inte för mycket begärt?

Jag har inte själv dessa bekymmer men har ju haft och kan verkligen relatera till det tjejer/kvinnor tänker/känner.
Dessutom borde mensskydd vara gratis - det är fan i mig inget tjejer/kvinnor kan överhuvudtaget välja bort eller ta beslut kring att få eller inte få.
Så tycker jag då.

JÄVLA GUBBJÄVEL

Idag är jag upprörd och förbannad!

Läser i tidningar om väldtäkten på den 14-åriga flickan. Idag har skolchefen uttalat sig. Det är så oerhört jävla dumt och jag kan inte fatta att vuxenvärlden sviker på det här sättet år 2010!!!!
En våldtäkt är alltid en våldtäkt. Det finns inga nyanser om eller men. Det är ett övergrepp mot person på ett sätt som ingen kan förstå om man inte varit utsatt själv.

Skolchefen menar att mamman varit för på för överbeskyddande! Att dom i skolan till och med tagit in dom som blängt på flickan vilket då skulle göra flickan någon rättvisa????? Flickans liv är för alltid förändrat och hon är förevigt en annan - ärrad. Det kan ingenting ändra på, hon kan aldrig få tillbaka det hon hade och det kommer att ta tid om ens någonsin innan hon lär sig leva med och acceptera det som hänt och att sen leva med sveket från omvärld och vuxna det kommer hon förmodligen aldrig över. Killen som gjorde detta får "vård". När den anses över har han sonat sitt brott och kan leva som vanligt. Det är helt jävla befängt.

Skolchefen går hem på kvällen till sitt eget och kan då leva som vanligt - det här är ett ärende på hans bord men när han går hem och sitter i sin privata jävla tomtebolycka då behöver han inte ägna tid åt detta. Det är ett lite penibelt och besvärligt ärende i hans arbete men inget som påverkar honom som person. Det tycker jag att han visat klart i sitt uttalande i Expressen. Han hade på så många sätt kunnat tagit ställning - kunnat visa denna flicka att det här stödjer han inte det minsta och att han inte accepterar någon jävla hyllning av en killen.

Det är bara flickan och hennes närstående men absolut endast flickan som lever med det ofattbara och det som inte får ske. Att säga att mamman överreagerat är också helt vansinnigt. Jag är helt övertygad att jag själv satt i samma situation skulle agera mycket kraftigt.

Straffsatser och rättsystem är så förlegat, skevt och människoovärdigt i dom här sammnahangen att det är chockerande. Min upprördhet är stark och jag kommer agera på fler vis än att skriva i bloggen så här.

Det troliga är också att killen som gjort det här och hyllas som någon jävla hjälte, som inte behöver ta konskevenser av sitt handlande - han är förmodligen hypad som fan. Risken att han igen gör illa någon, och igen förstör livet för någon är mina ögon stor. Jag undrar om alla som läser och inget gör, alla som hyllat honom, alla som likt skolchefen inte tar ställning - jag undrar om dom inser att nästa gång kanske det är deras dotter? Inte lika lätt att inte överreagera då kanske? Inte riktigt lika lätt att blunda och bortse då kanske?

Så ni vet!

Till er som vill veta! (Åsa och Johanna?)

Jag är hemma ikväll och äter mat och dricker ett glas vin eller två.

Maria!
Vila ikväll, det är du värd. Det är min åsikt ;) Ta hand om dig och Ingemar!

Frågor

Har en massa i mig att skriva idag, det lär bli många inlägg.

En tanke som tar stor del i mitt liv är samma tankar som var för två år sen. Hur man förbereder sig? Jag har inte fler svar nu, jag har inte lättare nu. Tvärtom.
Det är en massa saker som är "förbjudna" som dyker upp och en massa tankar kring min egen framtid som ska bli så hel som möjligt.

Då för två år sen, massa tankar kring det som var svårt att inse eller komma till sans med. Man måste älska? Man måste sörja? Eller?

Nu - har jag hela historien? Men också - genuin kärlek till en människa som betytt och betyder massor. Det blir svårt tomt och jag kommer tappa en stor viktig del i mitt liv.

Ingen som inte gått igenom det kan förstå hur det känns att se. Att försöka skapa värdighet. Frågan som också ligger där är ju kring mig själv - OM det nu är SÅ.......vill jag veta? Vill jag konfronteras med det?

Svåra frågor men alltid lättare när man pratat med någon, det har jag och kommer göra. Tack för det. Det lättar att skriva här även om jag skriver kryptiskt. Men när saker är privata och svåra kanske man inte vill lägga ut orden utan krypa lite runt.

Fixat

Fixade det jag förutsatt mig igår och faktiskt - det var otroligt bra folk att ha att göra med på Kommunen. Skönt att bli positivt överraskad! Det kommer bli ny flytt och ändring för pappa, snart, det känns bra och tryggt.

Var och åt mat i Tumba och blev utsatt för prövningar men trevliga sådana så det var bara kul.Åkte sen till pappa en stund och träffade syrran och Lina. Pappa är rolig han, det måste man säga. Han kommenterade en av tjejerna från hemtjänsten, en rätt stor och otroligt stark tjej som lyfte honom igår. Hon är, vad ska jag säga rikt utrustad och det gillade pappa!
Bra att han kan se det som är humor och härligt i livet.

Jag ska strax åka dit igen och äta frukost med honom. Ja, kaffe alla fall.

Ska jag hämta han som bryr sig???

Det finns dom som tycker att jag är en idiot, det får man gärna tycka det gör mig inget. Men att man gör det och trots det (eller på grund av?) gör sig vinn om att ta reda på vad jag gör hur jag gör och med vem och allt annat man kan ta reda på?
Att man uppepå detta sitter och har tankar om det är så att JAG har åsikter om dom eller vill veta något överhuvdtaget vad dom gör??

Fy fan!

Jag är en människa med massor av åsikter som jag är fullt berättigad att ha och jag står för det jag tycker. MEN det finns några stycken som är mig precis helt likgiltiga och OM dom har jag inga åsikter.

Jag bryr mig inte. Jag har sagt det till er och det är så det är. Jag tycker ni beter er piss mot dom som jag bryr mig om och DET kommer jag agera i. Men personligen har jag klippt och kommer även en dag kunna göra det med ytterligare en. Stora ord, nu hjälps vi åt...........? Kommer du ihåg det???? I helvete vi gör! Lev som ni lär! Inte bara tomma ord och brev som inte betyder ett skit.

Vill ni nu prata med folk som känner mig - gör det
Vill ni läsa denna blogg - gör det
Vill ni "stalka" min facebooksida - varsågod.

Jag fascineras lite över att ni inte känner att ni har viktigare saker i ert liv.

Lev med er dubbelmoral där ni engagerar er i viktiga frågor och trots det vänder ryggen till när det händer mig. Det blir säkert skitbra.

Vi har lekt den här leken länge - jag kan den roll ni vill ge mig men jag vill inte ha den. Men vi leker inte längre - det är blodigt allvar och jag är stark.

Ser DU något tåg Karin? Nej, INTE jag heller..............

Till dig

En viss del i mitt liv trodde jag var över, jag trodde verkligen att jag lyckats stänga av och bygga murar som inte gick att riva. Jag hade fel.
Helt oväntat och fantastiskt.

Igår var ett tillfälle där jag så totalt blev överraskad och rörd. Någon som tänkt kring mig och gjorde något totalt osjälviskt FÖR mig. Inga baktankar bara uppskattning och omtanke.

Jag har fått det förr men då i något hysteriskt drag desperat över något man förlorat - då är det inte äkta. Igår var det NU och för ATT.

En framtidstro. Jag inser att det finns....

Jag har fått en stjärna i mitt liv - den ska jag bära och vårda ömt.
Tack! <3

Reta inte mig!

Min pappa har varit på sjukhus en längre tid och nu i måndags skulle han få komma hem. Innan det hade vi ett vårdplaneringsmöte där jag deltog och jag var tydlig i mina farhågor kring att han skulle vara hemma. Jag tänkte kring att få hjälp med saker, ensamhet och praktiska saker. Socialen och personalen kring pappa tyckte att jo det brukar visst fungera och jodå det här har vi gjort förr osv osv......

Jag har för några år sedan varit inblandad i olika saker med socialen och myndigheter när det då gällt barn och jag är rätt bra på att förutse saker (en del kallar det att jag tänker för mycket eller analyserar). Hur som i måndags kom pappa hem.

Hans larm till hemtjänsten går inte att koppla in för Telia har inte portar i huset, det är ett ComHem hus. Inte bra för larmet måste gå via Telia.

Hemtjänsten ska komma varje dag 6 ggr/dag och ta upp osv. Men nu visar det sig att dom ska komma två men inte alltid är två och i pappas läge behver man emellanåt var 3 för att göra säkra förflyttingar. Dessutom får dom inget göra när han inte är stabil och kan stå för egen maskin så att säga.

Hans kateter strular vilket ger smärtor och problem.

Allt detta gör att det absolut inte fungerar, det är fler saker men jag försöker här att inte gå in för hårt på detaljer av hänsyn till min pappa. Hans situation är utsatt nog. Det jag däremot vill är att belysa är att när det nu inte fungerar så blir det så oerhört fel och det är en människa vi handskas med i allt detta.
En klok person sa till mig häromdagen att här har din pappa varit en fullt vital människa som levt ett rikt liv. Nu är han helt utlämnad till allt runt honom för att få mat och alla behov tillgodosedda!

Idag ska jag ringa Kommunen och hemtjänsten och alla jag kan få tag i. För är det något jag lärde mig under förra resan även om den inte var exakt som denna så är det att jag vet hur jag ska uttrycka mig och jag vet vad jag kan åstadkomma med rätt ord. Nu idag ska jag fixa detta och jag ger mig inte förrän jag har fått svar och hjälp.
Jag hade ett samtal med pappa själv igår kväll om vad han vill och jag kommer utifrån det agera. För det är just det som saken gäller: min pappa och han ska bestämma vad han behöver och vill ha och sen utgår vi från det.

Byråkrater och annat löst folk ska akta sig och idag är dagen dom får göra skäl för sin lön och tänka på en människa istället för att vända papper och klara sig utan att tänka. Allt jag förutsåg på vårdplaneringsmötet har fallit ut på det sätt jag sa och nu djävlar är det nog!

Nedräkning

Sol! Nice som fan!
Idag har jag massor att göra - jag har redan varit i tvättstugan och fixar som fan här hemma. Igår letade jag efter mitt pass och hittade en låda med förflutet. Det var ingen höjdare och jag har inte sovit helt okej tyvärr. Men jag hade allt jag behöver hemma för att det skulle bli så bra det kan.

Idag ska jag också skriva avtal på lägenheten som jag ska hyra ut. Det känns som om det kommer bli bra. Jag tror dom kommer trivas och att dom sköter det bra. Idag har jag mailat Mike och Justin i USA och jag har kollat om det är okej att kanske åka buss eller tåg över landet, från New York, det kunde vara en upplevelse.

Jag ska också fixa för post och annat praktiskt. Det rullar på nu och det är inte många dagar kvar - det går fort. Måste ordna så jag blir av med Golfen - vet inte hur jag ska få ut den till skroten men det får fixa sig.
Dottern ska ha ny lur också - får fixa det även om jag kan säga att jag inte är jättemotiverad. Hon sköter inte sin skola och det är en del uttalat som inte går att bortse från men men, någon form av lur får jag ordna.


Vår i luften idag. Fan vad skönt. I Palm Springs blommar öknen - det är så vackert. Det ska bli kul att komma tillbaka och otroligt att få dela resan med någon denna gång. Efter USA har jag andra och fler planer och det känns som om allt går i lås.
Idag måste jag också ordna kring pappa - min syster ringde igår och det behövs någon som kan säga ifrån, då ringde hon till mig. Så jag ska prata med hemtjänsten strax. Det är någon som sitter på ett kontor någonstans och önskar att dom inte gått upp idag. Ska berätta mer om det sen.

Ser DU något tåg Karin? Inte jag heller

Monday bloody monday

Sovit gott! Sovit så himmelskt bra.

Igår åkte jag till Salem, tittade först på en bil och sen tog jag en fika med Sara. Det var trevligt att träffa henne och vi kunde prata riktigt bra.

Var hos pappa igår och hade inte varit där länge när jag fick ett sms som gjorde att jag fick bråttom. Lagade lite mat och kollade tv. Kvällen var tänkt att spendera hemma men åkte dels och hämtade en byrå och sen till Salem igen för att hämta lite filmer.

Vaknade tidigt och har nu surfat lite nätet och fixat lite här hemma. Gjort en preliminärbokning för resan och ska strukturera det sista för allt som ska vara. Det rör sig nu och det känns så jäkla skönt.

Nu ska jag duscha och åka och ta emot pappa som flyttar hem idag. Jag ska också iväg och ha en trevlig lunch idag. Det ser jag fram mot.

Rymmer

Har en massa saker att göra, massa borden och måsten. Det svårt för att egentligen vill jag bara sätta mig i bilen. Åka. Jag är rädd - samatidigt stark och hel.

Kapitulera? Det är inte min melodi inte min bag. Gillar inte att vara utsatt och sårbar. Jag har jobbat hårt, jag har byggt murar, ett helt jävla fort. Vad händer när murarna faller? Naken och bar ända in i själen?

Jag ska stryka och fixa här hemma nu. Sen ska jag träffa pappa. Jag ska skaffa fokus. Jag tror jag måste åka - tagga - dra. En stund.

Ska erfarenhet, logik och statistik styra?

Ska man utsätta sig för fara för att kanske vinna? Svaret är ja! Man måste ge för att få man måste satsa, man ska inte göra saker halvhjärtat för då förlorar man säkert.

Bara för att jag vet det är det inte detsamma som att jag klarar av att leverera det. Min ryggsäck är tung. Men jag vill. Och när jag nu står här: inför det nya - inför det jag ska vill och önskar. Jag vill för att jag hittat anledningen och skälen. Det ger styrka.

Men jag rymmer lite idag.

Det här med................

...............med söner

Jag måste få säga att min slår alla rekord! Jag träffade honom kort idag, han behövde lite hjälp. Han har blivit så stor! Vi kan prata om allt - han stödjer mig i det jag gör och han är klok den killen.
Jag insåg idag att att vi nu fått den där kontakten jag längtat efter. Det jag inte trodde jag skulle få. Samtidigt slog det mig idag att när han var liten liten var vi så där nära fast på ett helt annat sätt än idag.
Han är så självklart omtänksam och go. Jag är så stolt över honom! När blev han så här fantastisk??

Idag när jag släppte av honom fick jag en kram! Det är inte vanligt. Jag lever på den.
Jag älskar honom så himla mycket. Ville bara säga det.

Sista brevet

Så - då är det gjort.
När du inte längre kunde få mig av banan - när jag valde att lämna ett mönster, en roll jag gavs som liten liten. Då ger du dig på dom som jag bryr mig om. Du utmanar, hetsar. Ger dig inte. Men du gick faktiskt för långt när du gjorde det sista nu.
Jag tog beslutet att vifta med det röda skynket för att fånga din uppmärksamhet. Få dig att släppa fokus från dom andra. Det har alltid varit mig du är ute efter. Mönstret säger att så ska det vara. Jag tog timeout för att jag faktiskt inte inte vill.

Men nu gör jag som du vill - igår skrev jag ett brev till dig och jag vet att det kommer ge precis den fotogen på brasan jag egentligen inte vill hålla vid liv. Det är okej. Vi gör så här. Du får som du vill jag följer min givna roll som jag spelat så många gånger.

Du blir nöjd i ditt liv och det känns bra för dig när du vet att jag är osäker och inte känner att jag passar in. När jag ständigt försöker vara rätt och nå upp. Hela tiden ändras ju reglerna och jag räcker inte. För leken går ut på att jag ska bära det som faller - bära skiten som faller.

Men glöm inte att jag förändrats - tillfället som blev för två år sen tog jag. Tomrummet som blev fick bli min spelyta min möjlighet att se sanningen. Det ironiska är att om du inte spelat ut ditt kort så hårt när jag faktiskt behövde dig så hade vi fortfarande spelat. Men du valde sida. Du tog parti för honom. Just det faktum att du har ett engagemang och bedriver en verksamhet i en organisation som säger att du borde tro mig och finnas där för mig, och ändå väljer att slå mig så hårt du kan och driva mönstret så hårt att det totalt kompromissar med allt du säger dig stå för. Det bevisar för mig allt. Det var då jag blev likgiltig inför dig. Jag bara viftar med det röda skynket nu för att flytta ditt fokus. För att skydda dom jag bryr mig om.
Missbedöm mig inte.

Vi leker inte längre - det är blodigt allvar och jag är stark.

För att

Vill bara skrika rakt ut

Vill bara vara

Vill bara stå upp och säga allt

Vill bara åka

Vill bara hålla i hårt och aldrig släppa

Skrattar och ler

Ovanlig dag. Absolut!

Häromdagen skulle jag åka och besiktiga en bil. Av olika skäl var jag lite sen (något vanligt sista tiden ^^ vad det nu beror på) Åker ut på motorvägen och åker liiite över hastighetsgräns och åker då förbi en polisbil. Jag är ingen jätteögontjänare så jag åker förbi men håller ner så att det inte ska bli utmaning. Efter en stund är han ur mitt synfält och jag rastar bilen ordentligt. Vid Fittjabacke ser jag i backspegeln att där är han - igen! Då fattar jag att jo det här är nog inte bra. Han slår på blåljus och jag åker åt sidan. I huvudet virvlar det frågor om hur länge han varit med och vilka bevis som finns. När jag stannat händer följande:

Han kommer fram och säger att han heter Peter och frågar om jag har bråttom.
- Ja jag ska till besiktningen
- Besiktning? jaha, vet du hur fort man får köra på den här vägen?
- Ja, någonstans mellan 90 och 100
- Har du körkort?
- Javisst. Jag räcker fram körkortet
- Det här kommer du inte få behålla.
- Nej jag misstänker det
- Kan du komma ut och sätta dig i polisbilen så får vi prata.
Jag är nu darrig och inser att det är påväg att gå åt helvete men tar mig ur bilen och polisen tar i hand och presenterar sig ordentligt. Jag går bort till baksätet på polisbilen och sätter mig.
När jag är inne så berättar han att jag kört förbi en civilare i 150km/timmen! Då kände jag hur allt blodet rinner ner i tårna och jag blir helt matt. Han fortsätter att berätta att han klockat mig i över en km men att han inte hade videofilmat vilket gör att dom drar ner det med 15km. Alltså 135. Men:
- Du kommer ju inte få behålla körkortet.
- Nej jag förstår det säger jag.
- Kommer du att erkänna här på plats? Annars kommer du och jag träffas i Tingsrätten. Det är ju helt upp till dig.
- Ja jag har inget att säga så, säger du att jag kört 150 så har jag ju det och det är ju bara att stå för det säger jag och känner hur jag darrar på rösten och är väldigt spak.
Han börjar skriva i blocket för böter och han pratar lugnt med mig frågar lite om jobb och vad jag tänkte och så jag bara sitter där - känner att fy fan vad dum jag är! När han skrivit klart säger han:
- Hur känns det nu då?
- Ja det tänker jag faktiskt inte gå in på. Jag kan inte med ord beskriva det här.
- Okej - så här är det här är dina uppgifter och ditt nummer, adress och personnummer. Jag har skrivit att du körde på en 90 sträcka och jag har skrivit att du körde 119 km/timmen. Det innebär att du får behålla ditt körkort.
Jag tittar på honom och det ringer i öronen:
- Är det sant?
- Ja jag tror inte att du är primärmålet för vad polisen söker i trafiken och jag märker att du ångrar dig och inser hur dumt det här var.
- Ja! Absolut - du kan inte fatta vad det här betyder för mig? Är det sant?
Polisen tittar på mig och säger att det är sant och vi pratar lite kort om trafik och hur det faktiskt är fängelse på den hastighet jag höll. Han säger:
- Jag kommer hålla koll på dig nu, jag hoppas att jag inte ska få ångra det här.
- Nej säger jag. Absolut - du fattar inte hur glad jag är och hur lättad jag är!
Polisen kliver ur bilen och kommer runt för att öppna åt mig. (busplatsen är låst). Jag kliver ur och han räcker fram handen och säger jag heter Peter, jag jobbar för polisen i Slussen, så du vet vem du pratat med. Jag tittar och ler och säger igen. TACK. Då lägger han armen på min rygg och kramar om lite! Okej - jag stapplar bort och sätter mig i min bil och åker. Lättad? Eh ja!

Tack Peter Magnusson för den rapporten.

På besiktningen är jag ju nu sen sen sen men går in i hallen och berättar varför jag är sen. Där står en kille och säger att okej men visst kom med bilen - jag tar den nu. Jag är klar här med denna. Jag är fortfarande helt i gasen över att jag fick behålla lappen och kör in bilen. Beskillen tar fram en påse Ahlgrens bilar och ger mig. Säger åt mig att sätta mig ner. Jag gör det och sitter och äter bilar och känner att: jo det är en BRA dag......... :) Hur mycket tur får man ha?

Blondinare? På hög nivå! ^^

Alzheimers light

Avslutade inte inlägget............ förvirrad.

Hur som; killen pratar på och ja och han faktiskt stötte på mig. Han hade tydligen sett mig i Järna med kjol och då hade han tappat sitt kaffe. Jag har ingen aning om vem han är och jag tycker sånt är pinsamt. Jag var/är inte intresserad av honom och jag känner inte honom. Vad är det som får en människa att göra så? Jag har ingen aning. Han frågade vart jag jobbar och frågade om jag bor i stan. Jag svarade vagt och försökte verkligen leta i mitt minne om jag träffat killen förr eller om det är någon jag känt innan. Men jag kunde inte placera honom alls. Jag ramlade in i bilen och ville bara därifrån, killen står och tvåtaktar bredvid men jag lyckas avsluta och åker iväg.

En vanlig dag......eller?

I helgen har jag träffat min son! Det är verligen kul - ena kvällen körde jag honom till jobbet. Vi åkte lite tidigare och hade en stund med kaffe och snack. Vi pratade om viktiga saker och min son är helt underbar och han har mognat. TACK för det underbara Sebastian! Ditt stöd är otroligt viktigt och skönt. På söndagen var vi och åkte gocart! Ja jag får erkänna att han vann över mig! Det blåste in i min hjälm vilket gjorde att min lins åkte ur mitt i allt men trots allt - han var bättre (galnare) än jag.

Annars är det väldigt lugnt men mycket samtidigt.
Sålde bilen gjorde jag i söndags också - med sorg i hjärtat men det får gå för snart bär det iväg mot annat. Jag försöker klara mig så länge på lånad bil och det går rätt okej.

Imorse var jag på Shell i Moraberg för att köpa kaffe - jag ville ha med mig när jag skulle vänta på servicekillen som skulle fixa pappas diskmaskin. När jag kom dit och skulle gå ur bilen stod jag i vägen för en bil som skulle tanka så jag visar att jag ska flytta bilen. Gör det och killen i bilen ler och ser glad ut. När jag kliver ut säger han: hade inte du en annan bil? Jag blir sktinervös för jag kan känna igen dragen i killens ansikte men jag har ingen aning om det är någon jag känner. Jag svarar bara att nä nä man kan inte köra samma jämt.
När jag fått mitt kaffe står han där ute och kommer fram och berättar att han brukade se mig på motorvägen på väg mot Järna. Sen följer ett

Andas ut

Jag har inte mycket att skriva. Bara en sak:

Jag mår så himla bra!

Rabiat

Idag stod jag och skulle byta ett batteri i en bil - och fastsättningen är gjord med ett spännband. Inte så konstigt eller ovanligt men........ Herre Gud - bandet var typ 450 m långt! Det är inte så att den jävlen som satt fast det kunde ha klippt av det nä för det är ju jävligt dumt att tänka till? Likaså plus och minuspol var fastdragna som om det vore liv och död. När jag står där och dessutom slår upp tummen så inser jag att självklart! Det är en man som gjort det där! Lat och kan inte tänka två steg framåt, så inte klipper han av remmen. Måste ju i alla jävla lägen visa sin överlägsna styrka och i det någon falsk manlighet så han drar åt varenda jävla mutter som om det vore något bevisat i det.

I det här läget i mekandet är jag uppe i varv och jag känner verkilgen att män är jävligt äckliga bara. Svettiga och håriga! Fy fan - sen kommer dom och luktar illa och säger något som dom tror att man går på typ: Å vad fin du är gumman. DÅ ska man bli jävligt imponerad och genast känna för att hoppa i säng. Jo då som fan. Eller inte va? Så fort dom sen fått det dom vill ha ja då är det lämpligt om man rasslar ut i köket och lagar något bra eller tvättar eller åtminstonde håller sig jävligt undan så han får lite manlig jävla egentid. Nä fy fan!

Åker en sväng med bilen och dom är ta mig fan överallt! På ett ställe står två män och pratar med varandra och jag ger mig fan på att dom bara står där för att fördriva tid för att slippa gå upp och hjälpa till hemma det minsta. Jävla apskaft. Strax hemma ser jag en kille som hämtat barn på dagis eller nån annan jävla inrättning som hyser mitt för dagen andra hatobjekt - barn då alltså. Den killen trodde säkert att han var en sjujävla man och han iskallt räknar med sex ikväll. Allt bara för att han gjorde någon jävla insats tror han.

Ja när jag nu ändå är igång - BARN himmel o plättar - jo då jag har två själv och det är inget jag ångrar men fy fan vad jobbiga dom är barn - små barn. Dom snorar, låter och pratar och är allmänt bara i vägen. De flesta ungarna har ingen överhuvudtaget jävla insikt i att dom är små värdelösa och faktiskt inte räknas det minsta i samhället. På många år alla fall.

Och när man då står där med ungar överallt, disk som väller ut över bänken, tvätt så man inte ser golvet i badrummet, legobitar över hela jävla golvet som man trampar på. Mat som ska lagas och dammråttor störren än i New Yorks slumkvarter. DÅ - då kommer mannen som nyss avnjutit en dag på kontoret och sen stått och småpratat med grannen på gården i 20 minuter in! Han ler och sätter sig i soffan och frågar vad blir det för mat? Sen kramar han dig och du VET att om ett par timmar när du badat barnen läst saga plockat undan i hela huset förberett fyra ryggsäckar för nästa dag och äntligen har möjlighet till lite egen tid. Då kommer han att vilja ha sex. Fan vad nice!

Nej jag är inte ett jävla dugg bitter jag är inte alls mansfientlig jag är bara så jävla less på män. I allmänhet. För när man står där och mekar eller klarar sig själv - då kommer dom och frågar överlägset om dom ska hjälpa till eller oj klarar du det där själv?? I ett sånt läge måste man få sänka en person - det tycker alla fall jag.

Skrivet av: Annakari Dysterkvist.........

Vi måste prata om Kevin

Crazy day men trevligt roligt och underhållande. Var på K-Rauta........där jobbar en man som är skum skum. Han förföljde oss i butiken och började prata med mig när vi stod vid kassan. Mycket märklig var han och jag är ju inte ybersocial så det gick så där. Var sen och fixade lite på OK i Tumba, även där en märklig kille.

Åkte en sväng och det är så nice i bilen.
Handlade lite på Maxi och åkte sen hem. Idag blev jag bjuden på middag, kors i taket av flera skäl. Jag lånade ut mitt kök och kocken är inte den som känner sig mest bekväm i ett kök men det var jättegott och trevligt med tända ljus och hela baletten. (jag vågade inte ooooa och ååååha för mycket för då kanske kocken inte gör sig besvär igen) Ser fram mot fler goda middagar. Utmanad??

Under kvällen kollade vi tv och jag tände lite ljus. När jag efter en timme skulle hämta något tittar jag ut och då är min bil borta??!! Jag blev galen och kastade mig ner på parkeringen. När jag kommer ut har någon flyttat min bil längtst bort på parkeringen! Jag blev helt komplett vansinnig. Min extranyckel har varit borta ett tag och nu började jag tänka att den blivit stulen.
Hur som - jag for ner till min son och sökte stöd där - det gick så där. Han vinner inte VM i sympati men när jag åkte därifrån fick jag ett samtal - det var Andreas som busat med mig. Tur för honom att han sa till och tro mig -han får inte det lätt framöver. The game is on.

Just nu sitter jag här och är så där glad som man är ibland - ja det svänger lite men jag är glad. Det är mest när mitt förflutna trycker på som jag går i däck. Just nu är det i schack. Fick ett bra sms av min dotter - tack tjejen. Strax är det dags för sängen. Måste vänta lite till bara.

Har haft lite sms utväxling och ja, det känns bra. 2010 är året känner jag.
Igår förresten fick jag appropå sms ett av dom finaste jag fått - ever faktiskt. Jag blev rörd och glad. Nöjd och ja så där som man blir.

Det här med................

.............kramar

Fan det är svårt. För mig är det alla fall det. Jag anser att det är lite olika läge med olika folk. Jag har följande kategorier:
- hej folket. Dom jag hälsar på och inget mer
- Hej hur är det folket. Dom jag känner aningen och kan prata lite med
- Hej hur är det kul att se dig folket. Dom jag gillar och pratar med gärna.
- Åh det var länge sen folket. Dom jag gillar massor och dom kan få en kram.......ibland.
- Ah hej och svammel svammel svammel folket. Det är dom jag möter som jag inte känner igen och som jag inte har en aning om vilka dom är och därmed inte vet vilken kategori dom tillhör. (dom flesta jag möter alltså) Jag är kass på folk men brukar klara mig. Oftast ser jag så dåligt eller undviker ögonkontakt när jag är ute så jag slipper oftast hela grejen med att prata alls.
För jag är inte så mycket för det här med kramar, ja att folk tar i mig överhuvudtaget. (jag vet att alla elaka nu säger: Konstigt att hon är singel då?) Men visst det är säkert så.

Idag är jag på macken och ska gå ut då hör jag: men Heeeeeeeeeeeej! Där står en kille Peter heter han, vi pluggade ihop och jag anställde honom för länge sen. Hur som - jag säger: Hej! Hur är det? Alltså kategori 2.
Men nej då - han går fram - sliter tag i mig och kramar mig!!!!!!!!!!!! Åh fan vad det blir fel för mig. Jag blir STEL som en pinne. Jag fixar inte sånt. Han pratar länge och berättar en massa. Bland annat om en granne till mig här uppe som tydligen vet precis vem jag är och hade berättat för Peter om att jag bor där och vi hade tydligen gått i samma skola. Jag vet fan inte vem det är - alls.

Breakdancing

Igår var jag hos pappa och när jag kom dit var min syster och man som kommit från Thailand där. Vi pratade och det var trevligt. Jag är av olika skäl emellanåt (alltid) lite så där med mycket folk men alla fall syrran är okej så det var nice. När dom ska gå så kommer min bror och brorson dit . Jag har inte träffat dom på länge och blir som jag kan bli. (frustrerad) Jag försöker köpa mig lugn genom att gå ut i korridoren med syrran och prata lite praktiskt kring pappa.

När jag kommer in igen känner jag mig allt annat än lugn och pratar på för att dölja det (forcerat). Det ger den ena verbala grodan efter den andra. Då bestämmer jag mig för att gå, för vid detta laget har jag sag så mycket virrigt och tokigt att bara en sorti kan lösa mina bekymmer. Jag tar upp telefonen (varför i helvete då) och börjar gå mot dörren och säger något om att oj vad det är bråttom och nu måste jag gå.....

Dörren till pappas rum öppnas och ytterligare en släkting dyker upp vilket gör mig helt perplex. Stirrar i mobilen och ska ta mig förbi. Då - snubblar jag på mig själv! Skrotar rakt ut i korridoren och då böjer sig släktingen och vill hjälpa mig varpå jag börjar driva runt med fötterna och förmodligen ser jag ut som om jag breakdansar för jag snurrar runt på ryggen, samtidigt som jag säger att: Det gick bra jag har inte ont det gick bra! Jag kommer på något sätt på fötter och bara far iväg i korrdoren och vill bort bort bort!!

Så fort jag kommer ut till hissen skrattar jag och är högröd i ansiktet. Ringer omedelbart till en som jag VET kan förstå det här med pinsamheter och folksamlingar. Vi skrattar länge åt det.

Farlig

Idag skiner solen - det är oerhört skönt och med det ljuset ser man saker klarare.
Det är bra.

Nu är det dags att ta tag i allt. Se till att ordna upp och fixa inför den nya delen. Det ser jag fram mot. Det är också dags att skaka på kroppen och huvudet och sluta tro hoppas och önska en massa omöjligt.

Jag vet hur det är och det är inte det sämsta - jag har mycket gott. Jag får inte allt men det får gå ändå. Jag tänker inte försöka längre heller. Det jag trodde förr är inte för mig och där får jag skylla mig själv.

Nu är det full fart framåt.
Jag är glad - stark och lite lite farlig.

Inte nu

Har du åsikter? Kom då? Säg något och jag lovar - jag är där.
Jävla idiot.

Jag är full och du är ful imorgon är jag nykter vad fan skyller du på då?????

Inte bra

Igår gjorde jag en resa. Den var lång, jag konfronterades med saker jag inte ville orkar eller vill. Jag gjorde det inte själv och när jag i ren frustration och total närvaro i minnet och verkligheten gjorde frivolter hade jag stöd. Det var första gången faktsikt som jag lättade på sanningen så.
Otroligt skönt och otroligt svårt. När jag kom hem fortsatte resan mer eller mindre hela natten.

Idag är jag ganska tom. Jag hade ett samtal i morse som var tufft men bra. Så jag är rätt slut. Men trots det hade jag sedan en stund med en person och det samtalet gick helt åt helvete och jag står i ambivalens över hur jag ska handskas med det.

Kanske får jag låta min inre regelbok styra eller så gör jag på något annat sätt. Jag vet inte.
Jag tror att jag ska ringa en som kanske kan råda lite i saken.

Kan bli så. Kanske.

Dust in the wind

Skulle vilja skriva något roligt kul slagfärdigt och klämkäckt inlägg. För delar av mig är så in i helvete glad, förväntansfull och pirrig just nu. Känner och vet att jag har en enormt bra tid framför mig.

Men.

Just det - men. Jag är inte kul klämkäck eller slagfärdig. Bara färdig.
Jag måste titta i backspegeln och jag måste ta vissa steg. Men jag vill inte och jag orkar inte riktigt.

Jag är livrädd för det som jag kan komma att se. Var lämnar det mig då? Samtidigt är det ju så att man kan inte blunda, man måste se. För att förstå. Jag sa till en vän att frågan jag ställer mig är redan ställd så just nu kan man säga att jag bara värjer mig för svaret och inte riktigt vet hur vägen dit ser ut. Vem kan älska mig då? Kan jag det?

Älska är så svårt och så oåterkalleligt. För mig är det så.

Nu ska jag ut i bilen en stund. Där brukar jag hitta lite lugn. Jag är rastlös. Jag känner att jag också har så mycket att säga fråga och höra. Fick en fråga om jag ville prata, det vill jag - som fan. Men känner också att risken är stor att jag blir okontrollerad. För jag vill skrika. Skälla. Vara arg. Det kan man inte göra mot oskyldiga. En av regelbokens största kapitel.

Så, jag tar säkra kort. Bilen - musik tills jag inte orkar mer. Jag är trött. Trött på att inte duga inte komma först, trött på att vara gammal, trött på att vara ensam, trött på att vara ful och sliten. Genuint skittrött.

Ler du nu din lilla patetiska dramadrottning???? Är det riktigt skönt att veta att du är så jävla mycket bättre än jag? Ja, le du. För vet du - jag har släppt taget jag vill inte ens längre. Jag avslutade själv. För att jag ville det. Du ska som jag sagt innan leva med det faktum att det är och var sant!

Glossy Glossy

Fick ett samtal idag. Från Michael - killen ja idag mannen jag träffade när jag bodde i Usa för många år sen. Vi har haft kontakt under alla år och idag ringde han. Alltid trevligt att prata med honom och trots åren eller på grund av - jag vet inte, är det en resa tillbaka i tid och rum. Häftigt. Vi pratade inte länge - kanske tio minuter men det vi hann bränna av en hel del. Vi kommer att ha kontakt nu ett tag framöver. Han är bra den killen, det som också är extra kul är att när vi pratar kan jag få minnas den tiden där. Han var med hela tiden och vi delar dom minnena som jag har därifrån.

Jag satt under tiden och hade gjort mig lite god mat, buffalo chicken wings och hade en film på. Jag fick hjälp att tända massor av ljus hemma så det var/är härlig skönt stämmning hemma. En lugn skön kväll. Strax ska jag lägga mig.

Idag är jag fylld av massor av känslor. Bra sådana. Mest......alla fall. Jag fick en gåva, ett förtroende idag som jag blev så ofantligt rörd över. Det väckte en massa gott och en massa känslor. Det är gott i mig.

Det som är mindre bra om något är min egen historik som gör sig påmind ibland. Jag insåg det häromdagen när jag pratade med en person och bara rakt av i mitten av ett samtal kastade ur mig en rad sanningar som jag inte alls var beredd på att jag skulle göra och det bara skrek i mitt huvud fan skulle jag ta upp det igen för? Let byegones be byegones. Fast när det ligger så ytligt är det nog inte byegones.

Nu är det som sagt dags för lite mer mys och sen sängen. Det är konstigt att där man minst tror att man ska bli accepterad för den man är - där har man det. Det är konstigt att där man minst anar finns det något man behöver men inte vågat be eller drömma om. Någon som utmanar den regelbok jag lever ganska hårt efter. Kanske.............ja kanske

Hear no evil see no evil

Idag åkte jag för att hälsa på min pappa. Jag kom dit lagom för att dom skulle ha tipspromenad. Nu är vädret som det är och då har dom den innomhus. Pappa ville delta och det tycker jag är bra för han har verkligen försämrats den sista tiden i sin mobilitet (rörlighet för er som inte fattar). Hur som jag blev ju aningen besviken när jag inser att tipspromenaden görs vid matbordet i köket! Okej! Hur som lite hjärngympa kan det ju bli och det sociala samkvämet (tillställning igen för er som inte fattar) är bra för pappa.

Vi sätter oss där och en av uskorna (undersköterska för er som...) läser frågorna och hon läser med hög klar röst. Harry kan vi kalla herren som sitter bredvid uskan och läser han hör absolut ingenting. Övriga vid bordet lyssnar och uskan tar frågorna flera gånger. Frågorna är allmänbildande och i ett vitt spann av ämnen. Jag ser hur damerna och herrarna gissar och ibland för att dom inte förstår eller hör och inte orkar fråga igen och igen och igen. Jag sitter bredvid min pappa och jag tolkar en del av frågorna till honom. Pappa är smart och klurig men dessutom en tävlingsmänniska. Det delas inte ut några priser men pappa kör likförbannat detta på fullt allvar. Han nickar intrigrerande ( i samförstånd och busigt för er.............. ) och visar mig hur han svarar men noga noga så ingen ser.

Harry däremot får frågan läst speciellt för sig och dessutom visar uskan honom lappen. Efter ca 6 frågor av 10 kommer uskan på att svaren är inringade på lappen och hon säger: Ja Harry det kanske inte är så bra att jag visar dig det här för svaren är med. Harry säger då: Det gör inget för jag ser inget alla fall!

Jag gick därifrån och log - dom är sköna våra äldre.

Och jodå - jag hade 8 rätt av 10............det är därför jag kan gå därifrån.......

Why? You know why!!!

Lugn
Leende
Lite lycklig

Förvirrad
Förbryllad
För mycket

Äventyr på Willys del 2

Igår var jag och handlade med min dotter och hennes kompis på Willys. Vi var där precis som för en månad sen, då min dotter attackerade en helt oskyldig kille som råkade prata med mig.

Nu så kom vi in. Jag ger Sara en tjuga för att vi behöver växla till två tior för kundvagnar. När jag står där och väntar ser jag en kvinna i min ålder som står och iaktar mig hängade på sin kundvagn. Jag känner hur hon studerar mig och jag blir liiiite obehaglig tillmods men bestämmer mig för att titta på henne. Då spricker hon upp i ett leende och säger Åååååhhhh! Heeeej! tjejen kastar sig om halsen på mig och kramar mig som man gör med en vän man inte sett på länge. En massa åh du är dig precis lik och gud vad länge sen....

Grejen är att jag har ingen aning om vem det är. Men jag är en av två i världen som kan hålla färgen riktigt jävla bra så jag säger Åh Hej! Kul att se dig.
Hon pratar på och jag står där och huvudet snurrar av funderingar och frågor. Vem är det? Var har vi setts? Kan hon ha tagit fel?

Under tiden pratar hon om våra barn och jag inser att jo. Hon nämner mig vid förnamn så nog vet hon vem jag är! Men jag har fortfarande ingen aning. Så då bestämmer jag mig för att göra det jag alltid gör. Hålla färgen och glida därifrån lite snyggt bara med ett: Kul att se dig - ta hand om dig.

Men icke - inte denna gång. Tjejen vänder sig mot Sara och hennes kompis och säger: är det någon av dina? Ja visst säger jag - men pekar lite bara och säger att jo - hon är min dotter - min yngsta. Sara klämkäck som fan kliver fram och säger hej. Sen gör min dotter det mest förbjudna och mest vansinniga man kan göra för mig...........Hon säger: ja men alltså hur känner ni varandra då?
Jag känner hur det blir tyst och jag börjar stamma att jo men alltså att jo men vi har ju eh barn och ja du vet och ja........

Tjejen märker ingenting så hon säger: men jo din mamma och jag fick barn samtidigt! Din pappa och min Patrik kände varandra....... och bla bla bla!
Där står jag och fortfarande skruvar på mig för jag har ingen aning om vem det är. Patrik? Inte fan vet jag!!?? Vem är hon? Hur som helst Sara gör det enkelt för sig och glider in och börjar handla.
Där står vi kvar och tjejen pratar om hur hon jobbar och är singel men träffat någon på nätet och hur braaaaaaaaaa det är med nätdejting och allt var det är. Bombarderar mig med frågor om hur det är med mig och är jag själv och är jag ihop med Lelle och hej och hå! Jag är fortfarande lite obekväm och säger att nej det enda jag gör på nätet är blogg o facebook.......
Då säger hon: men vad bra! Adda mig där!
Eh?? säger jag.....jo men visst. (hur fan ska jag kunna det när jag inte har en aning om vad människan heter???!) Men då slår det meig och jag säger att: jag har ju så udda efternamn så det är lätt för dig att komma ihåg så lägg till mig du!
Tjejen ropar på sin dotter och fiskar upp en papperslapp och stavar mitt efternamn noga. (jag hade tänkt att bara säga det lite enkelt och sen tagga och dra men icke då)
Sen får jag äntligen gå.
Jag går raka vägen in och förklarar för min dotter att så där kan absolut inte göra med mamma! Ja jag skrattade ju. Under kvällen sen kom jag på att jag tror hon heter Marina. Rätt trevlig tjej så inget så och det är ju kalas att hon kände igen mig. Får se om hon addar mig.........jag har ingen aning om vad hon heter i efternamn men det kan väl ingen begära?

Det blir säkert skitbra..........

Nu så - dagen är över och jag ska lägga mig och kolla tv en stund.
Det är dags att ta tag i en massa saker imorgon och jag börjar få rätt fokus känner jag.

Behöver en ryggsäck kanske - vore ju kul med en som har saker och inte bara förflutet i.

I dom allra viktigaste stunderna i livet så är man själv. När man föds och när man dör.
Kanske är det så att dom stunder vi gör saker och själva så det dom som är viktigare eller räknas mer? Jag kan ju iochförsig tycka att det är trevligare med sällskap. Någon som finns där och stödjer och ger lite puff i rätt riktning. Någon som tror på en och vill en väl.

Jag har alla fall kommit fram till att det är dags att böja ner huvudet och ta sikte rakt fram.
Full fart.

Jag kan själv - det har jag alltid gjort. Det går den här gången med.

Vad gör man?

Det är verkligen härligt

Det är verkligen fint

Det är verkligen bäst

Men

Den här platsen är någon annans och jag måste hitta ut

Kanske?

Oj vad det är mycket i mig idag.......
Jag står vid ett vägskäl på många sätt, en del beslut har jag tagit och en del är kvar. Jag jobbar på det kan jag säga. Jag vill nu men känner att jag blir ifrågasatt kraftigt.
Är det oansvarigt? Måste man hålla sig till den där förbannade regelboken som jag är matad med? När är det jag? När är det min tur?
Får man ta sig ton i min ålder? Får man vara ego eller är det tonåringar och män förunnat bara??

Jag har levt för andra och jag har gjort det för att jag ville. Jag har älskat varenda minut och jag vill inte ha det ogjort. Jag har hållit mig innanför ramen ganska väl men jag har alltid alltid gjort mitt bästa och gjort det jag tyckt varit rätt - mest för andra och satt mig själv i andra rummet.

Jag vill bara kasta den där förbannade regelboken åt fanders men jag kanske inte kan det. Kanske kanske jag måste bestämma mig för att mina mål och drömmar får komma sen. Kanske kanske får jag en chans igen. Sen.
Den fråga i mig som ekar är bara: när är sen???

Så

Det kommer bli skit på många håll.

Jag tänker göra det
Jag har tänkt det så många gånger
Men nu gör jag det. Faktiskt.

Förlora en del och vinna något stort

Något som inte fick hända - det hände alla fall. I det får jag börja om.
Något som var tvunget att hända - det hände äntligen. I det får jag kämpa.
Något som inte trodde skulle hända - händer nu. I det får jag jobbar hårdare än innan.
Något jag inte räknat med att hända - hände bara. I det får jag njuta, glädjas.

Så jag börjar om med min mat. Har gort det förr och kan göra det igen.
Jag kämpar för att bli fri. Det är så svårt för jag önskar så innerligt att det var annorlunda-
Jag jobbar hårdare och då blir mitt jobb bättre över tid. Vi hittar snart alla roller.
Jag njuter och gläds - av dig. Det kommer en dag när vi tittar på varandra - skrattar och säger dom där orden.

Tack

Tar det - ATT jag gör!

Jag har haft en psykologisk uppgörelse med en tjej som jobbar på en "dip" i stan. Hon gillar att vara chef och hon gillar att köra lite med våra killar. Speciellt med några utvalda. Hon gillar att vara viktig kund för Tomaz och Markus. Det är en taktik som funkat länge, till priset av att chaufförer inte trivs, men jag är inte lika spelbar. Jag vill se till chaufförernas läge och jag är inte beredd att bli av med bra personal för att hon ska springa och vara chef.

Jag har gjort saker dom sista veckorna som hon inte är nöjd med för jag spelar spelet så jävla mycket bättre än henne. Jag har en familj som lärt mig det spelet och jag är vass som fan på det. Jag har lärt mig av olika skäl att hålla färgen så hon kommer inte åt mig. Idag blev det tungt för den tjejen men jag har manövrerat bra så snart får jag mer som jag vill och hon kan inte säga att det inte ska vara så för jag spelade ut hennes egna kort. Man måste vara listig - det är jag.
På fredag ska Markus och jag och träffa henne - det blir intressant. Hon lär se ut som en påse högerskridskor ja enligt Markus - men det gör nog jag också när han pratar om mig. Hur som - det ska bli spännande.

Jag brukar säga till en person jag pratar med ibland att livet är en resa........
Det är en resa där vi möter människor, gör upplevelser, känner dofter och känslor, där vi emellanåt också möter oss själva.

Jag ville mötas någonstans nere på djupet

Jag har varit där förut och är inte rädd

Dina ögon ja dom ändrar färg i ljuset

Dom kan titta nu - jag är beredd

Dina drömmar blir allt svårare att se nu

Och mina finns snart inte längre kvar

Varsågod

Jag har ont i magen. Sov inte mycket inatt men det var okej. Tog en lugn morgon och åkte sen och började tvätta lite. Det är en tung dag och jag kan inte på något sätt säga att jag är i kalasform. Köpte lite choklad och åkte till pappa. Pappa sitter i sin rullstol och vi pratar lite. Pappa är lite låg och vi pratar försiktigt kring förra söndagen då vi hade "familjemöte" - det mötet fick ett taskigt slut och pappa är väldigt ledsen för det.

Pappa tittar på mig och säger att han vill be mig om något han vet att jag inte kommer göra.Han är tyst en stund sen säger han att han vill att jag ska hämta hans tabletter och en gin och tonic. Han vill att jag ska vara där och när han är på väg så vill han att jag håller honom i handen. Jag förklarar att jag ser att han mår dåligt och har gett upp men att han inte kan begära det av mig. Vi pratar en lång stund till och jag försöker ge pappa så mycket av mig själv som jag bara kan.

En alla hjärtans dag att minnas.

När jag åker därifrån mår jag ytterligare sämre och åker en sväng som jag avslutar hos en vän. Vi pratar lite och det känns bra. Men jag kan inte släppa på alla känslor idag. Definitivt inte idag. Inte när man har mitt regelverk att leva efter.
Jag åker och tvättar mer och sedan hem till en vän och lagar mat. Inte till mig men dock. Jag gör det jag alltid gör. Är en god dotter, mamma, kollega och vän. Jag lagar mat och vi lyssnar på musik - småpratar och jag känner att det är trevligt - skönt, varmt och ganska tryggt. Vi står vid spisen, jag steker kött och det blir tyst en stund. Jag känner hur tårarna kommer och precis då säger hon något. Jag tar ett djupt andetag. Jag avslutar maten och åker hem. Hänger upp tvätt och nu sitter jag här.

Borde äta men jag varken kan eller vill idag. Jag ska lägga mig - kommer inte sova speciellt men jag får lägga mig i sängen alla fall. Det är nu jag önskar att jag hade det i mig. Styrkan att kunna be om hjälp. En kram, stöd en arm att sova på. Men det gör jag inte. Fan vad kass jag är.

Nu rinner tårarna äntligen och jag bara önskar att det ska ta slut. JA!! Jag är ledsen - är du nöjd nu ditt jävla våp?? Tror du att du blir lyckligare nu? Har du vunnit något nu?? Kanske du har. Grattis så jävla mycket till dig då.

They told me to faithful and fight til the end but only human.

Kasta in handduken. Rocky femtielva....

Jag gick in i rummet för jag trodde att jag kom hem. Det visade sig att det var inte så. Det var en boxningsring och jag intog rond ett med enrom styrka och berått mod. De följande ronderna reste jag mig vid varje ljud från gongongen. Jag ville inte slåss för den jag hade framför mig var den jag tycker mest om i livet. Jag ville att vi skulle komma hem.

Jag hittar utgången från boxningsringen och ställer mig beredd att gå och ge upp. Men ljudet från gongongen ljuder igen och jag fortsätter en gång till. Jag börjar bli trött men tror på idén om att få komma hem så jag kör igen. Knockas och faller hårt och brutalt rakt ner i mattan. Det gör ont - ont som fan, den här gången kryper jag mot utgången och igen hör jag ljudet från gongongen. Reser mig - igen och börjar om. Dansar runt och försöker undvika att slåss för jag vill bara skapa ett hem och trygghet.

En rak höger och jag ligger i mattan som fastklistrad. Igen tar jag mig till utgången och den här gången bestämmer jag mig för att ge upp. Nästan ute vänder jag mig om och ser ett litet ljus av värme i ringen, en vänlig hand vinkar och jag går in - för kanske blir det ett hem alla fall. Väl inne igen slår gongongen och jag måste parera och finta. Det är svårt att se för ögonen är igenmurade av alla slag och jag ser inte längre klart. Min kropp är öm men jag fortsätter i någon dum förhoppning om att skapa lycka och trygghet.

Utan att jag hinner eller kan försvara mig får jag slag efter slag. Det finns ingen chans att komma undan. När jag mitt i en virvlande smäll ramlar mot repen känner jag nu utgången. Höjer blicken lite och förnimmer ett litet litet ljus där. Jag tittar in och ser den jag vägrar slåss mot - undrar så varför det ska behöva göra så in i helvete ont och kan inte förstå varför vi måste slåss. Inser med öronbedövande kraft att vi inte måste det men det är så det är. Vänder ryggen mot ringen och kryper sakta, tvekande och med enrom rädsla. Jag kommer alltid att önska mig det hemmet. Hela min kropp värker, fylld av blåmärken. Blodet rinner ur näsan och ögonen. Det gör ont ont. Jag hör ljudet av gongongen men den här gången väljer jag att gå ur ringen. Jag har fått nog.

Om du så mycket som drömmer om att slå mig är det bäst att du ber om ursäkt när du vaknar.

Muhammad Ali

Lät du henne komma närmre

Min dörr rycks upp och där står hon och tittar på mig - jag sitter i telefon och hon frågar: Pratar du? Hela hennes hållning säger mig att jag ska passa mig jävligt noga. Jag svarar ja men inser att det är läge att avsluta så då gör jag det. Hon tittar på mig med arga ögon och sätter sig på stolen mitt emot mig. Hon är arg -ledsen- aningen förvirrad men mest förtvivlad, det mörka håret är lite neddraget i ansiktet. Hon vill inte riktigt titta på mig och hon ställer frågor till mig som är enkla att svara på men ack så svåra att leva efter. Jag tittar på henne och reser mig. Sakta går jag fram för att inte jaga iväg henne och jag lägger en hand på hennes axel. Försiktigt sätter jag mig bredvid och vi börjar sakta att prata.........

Av en slump (eller var det ödet?) så möts vi. Pratar lite och ägnar oss åt en helt vardaglig aktivitet. Samtalet pendlar mellan allvar och lättsamt småprat. Jag inser under färden och stunden att det är lugnt och behagligt. Vi säger ett kort hej då och jag går upp till mig. Tänker lite på det som nyss hänt och blir glad.....
Vi pratar mer och mer och hörs från och till under veckorna som följer. En kväll hörs en viss ton som jag känner igen från mig själv och av olika skäl som jag överhuvudtaget inte kan förklara så ses vi hemma hos mig med en flaska lättglömt. Vi pratar och samtalet blir djupt och bra. Vi delar en del förtroende och jag känner när natten är över att det här är bra.
Tiden går och vi blir riktigt nära. Så där fantastiskt som man blir med en riktig vän. Vi bär bägge två på saker som inte alla förstår eller vill veta av. Men vi vet och vi förstår.

Hon är vild, stark och vacker som en vildhäst. Ofta misstänksam och egensinnig- trotsar och utmanar. Blicken blir svart och vild ibland och då ser man på henne att hon är på väg att springa sin väg. Men för det mesta är blicken varm och mjuk. Hon är stabil och omtänksam. Hon ställer frågor som kräver ärliga svar, hon väjer inte en millimeter. Hon står på och vid min sida när jag så behöver och hon - gör det där lilla extra. Det jag aldrig vill be om men som hon finner självklart.

Dörren rycks upp och där står hon - dörren till mig - den jag stängt men som hon krävt att jag öppnat eftersom hon gläntar på sin. Jag insåg nyss när jag inte kan sova att den dörren går vi ut genom - tillsammans. Det känns skönt. Nu tror jag att jag kan sova gott.

En helt vanlig hamster

Lyssnar på en låt.
Jag har skrivit det här inlägget massor av gånger nu och det blir - ingenting
Jag suddar och ändrar och börjar om. Vill skriva om allt och inget alls. Förvirrad, förtvivlad och lycklig på en gång. Fick en otroligt fin gåva idag. Läste sms:et igen och igen. Tänka sig........ ler och blir tårögd.

Just idag vill jag skrika sanningar. Men jag är tyst.

Hjulet snurrar - hamstern springer febrilt och kommer ingenstans.
Hjulet snurrar men hamstern är död

Djävulen som i Salem bor får sig ett gott skratt då.

Så

Nu är det jobbet och en helt ny dag och vecka.

Helgen var fylld av bara vila och återhämtning.

Söndagen var bäst.

Belåten

Wtf?

Jag fattar inte riktigt - jag är überförkyld och mår skit i kroppen men vaknar kl 4 varenda morgon nu och är pigg. Idag var det ju himlans bra för det var lite snöigt på parkeringen och krävde lite sanda och gräva. Men......jag kom loss! Det var det inte alla som gjorde idag that's for sure.

På jobbet har vi draigt loss bilar och sandat och nu är det snart morgonmöte med Markus.
Vi ska strukurera upp veckan och nästa vecka.......

Pigg

Jahaja!! Sitter på jobbet och har redan gjort en allt underlag för faktureringen till 60 brukare jag ska göra under dagen.......jo jag har varit vaken länge. För länge. Vaknade 4 och kunde inte somna om. Igår kväll pratade jag med en vän och det sista jag sa var: Somna gör jag alltid, det aldrig problem för mig.......eh hell no! Vet inte vad det berodde på men jag var pigg när jag vaknade så jag gick ju upp. Konstigt - måste bero på att jag har så vanvettigt roligt på jobbet. Så tror jag alla fall.

Kunde inte somna igår och har sovit oroligt, jag har ont i halsen och mår verkligen inge vidare.
Men å andra sidan det är inte mycket som är nå vidare nuförtiden.........(kommer du ihåg Anna?)
Skämt å sido - ska försöka komma iväg lite tidgare idag. Det blev sent igår igen, inte kul.

Det är många chaufförer sjuka och dom som jobbar går tungt, men dom är verkligen bra dom allra flesta. Ger det där lilla extra för att vi ska fixa oss nu när det är kort om folk. Sånt uppskattas och jag har en liten grej på gång för några stycken som ska få lite extra uppmuntran. Det är kul med bus och roligheter i vardagen.

Så kan det gå....

Den lilla röda hönan
Det var en gång en röd liten höna, som bodde på en bondgård tillsammans med en hund, en katt och en gris.En dag när den lilla röda hönan var ute och gick hittade hon några vetekorn. Hon samlade ihop kornen och bar hem dem till bondgården.

"Vem vill hjälpa mig att så de här vetekornen?" frågade hon."Inte jag", sade hunden."Inte jag", sade katten."Inte jag", sade grisen."Då gör jag det själv", kacklade den lilla röda hönan.Och det gjorde hon.

Den lilla röda hönan vattnade och rensade ogräs ända tills vetet vuxit sig högt."Vem vill hjälpa mig att skörda vetet?" frågade hon."Inte jag", sade hunden."Inte jag", sade katten."Inte jag", sade grisen."Då gör jag det själv", kacklade den lilla röda hönan.Och det gjorde hon.

"Vem vill hjälpa mig att köra vetet i skottkärran till kvarnen, så att det blir malt till mjöl?" frågade den lilla röda hönan."Inte jag", sade hunden."Inte jag", sade katten."Inte jag", sade grisen."Då gör jag det själv", kacklade den lilla röda hönan.Och det gjorde hon.

Mjölnaren malde vetet till fint mjöl och hällde ner det i en säck,och den lilla röda hönan körde säcken i skottkärran tillbaka till bondgården."Vem vill hjälpa mig att baka ett bröd?" frågade den lilla röda hönan."Inte jag", sade hunden."Inte jag", sade katten."Inte jag", sade grisen." Då gör jag det själv ", kacklade den lilla röda hönan.Och det gjorde hon.

Den lilla röda hönan bakade ett jättestort bröd som doftade härligt."Vem vill hjälpa mig att äta upp brödet?" frågade den lilla röda hönan."Det vill jag", sade hunden."Det vill jag", sade katten."Det vill jag", sade grisen."Åh nej, det får ni inte", kacklade den lilla röda hönan.
"Om jag fick klara mig själv tidigare, klarar jag mig själv nu också".

Och det gjorde hon.

Då gjorde jag bort mig!!!

Var på jobbet igår och sitter och äter lunch med Arne, Markus och Tomaz. Vi pratar om ett möte som varit och lite strategier för framtiden. Ganska high proffessional så där. Trevligt och intressant.
Min mobil ringer, den ligger i mitt rum och jag reser mig snabbt som attan för att springa och svara.

Har stövlar med klack och kjol på mig, lyckas trassla in mig och STUPAR - rak lång! Pang bara! Men jag är en färghållare och det här är pinsamt pinsamt pinsamt - så jag reser mig innan jag riktigt landat och rusar, haltar och svarar. Pratar med chauffören som ringde och sitter dubbelvikt i smärta. I lunchrummet är det - tyst. Killarna är helt tysta. Markus kommer in och är klart osäker. (han har vid det här laget fattat att jag inte gillar när man tar i mig för mycket) så han lägger en hand på min rygg och frågar: Hur gick det? Är du okej? Jag skrattar och kvider lite. Uppe på detta ägnar jag sedan en stund åt att lite lätt hysteriskt säga saker för att skyla över det faktum att jag tokrasat så jag virvlar in mig i ytterligare verbala klotor som jag inte ens kan ta här - så jävla dum......hahahaha det får jag bjuda på idag.

Pinsamt men roligt och jag skrattar lite ännu för att killarna visste verkigen inte hur dom skulle ta det. Själv hade jag asgarvat tror jag men dom är lite osäkra på mig tror jag. Vilket får mig att känna att jag måste vara lite mer mjuk på jobbet.......
Men där och då kände jag bara: Gräv ner mig! Ge mig en escapeknapp! Låt mig slippa den här dagen! Ridå!!!!!!