Rädd

Det rör sig nu, jag är stark vass och lycklig. Men.

Just det, ordet men dyker upp. Jag mår lätt illa och kan inte dämpa känslan av att något är fel.
Får en känsla av att något inte stämmer, att det är något jag missat. Det är så mycket jag måste släppa och har släppt. Det är bra men gör mig också oerhört sårbar. Kontroll. Jag har alltid haft behov av att ha kontroll. Nu ska jag snart släppa den sista biten och det skrämmer. Som fan.

Det är ju också så att när man gör stora förändringar så ser man vilka som är en närmst. Som så många gånger förr inser jag att det är långt ifrån dem man trodde det var. Det är alltid lika trist när man inser att dem man trodde inte är det eller den man trodde.

Jag har de sista åren levt helt utifrån att inte släppa någon nära och helt utifrån att ha kontroll. Jag har så oerhört svårt att lita på folk och dubbelkollar ofta saker. Sista tiden har jag inte gjort det och kanske är det för att jag är ovan att kasta mig ut från ett berg som gör att jag nu känner det som om jag står i kvicksand. Helt oskyddad.

Jag drömmer en massa just nu och det är ett tecken för mig, på att något sägs mig. Jag analyserar och värderar - alldeles förmycket emellanåt. Borde jag dubbelkolla? Borde jag gräva efter en sanning som kanske inte finns? Varför säger min mage saker till mig? Det är ju ändå så att jag alltid hört den och dom gånger jag inte lyssnat har det visat sig efteråt att jag borde gjot det. Är det bara ovana? Samtidigt gläds jag åt min nyfunna styrka och min nya inriktning i livet. Men jag är rädd. Jätterädd.