Den 5:e mars för många år sedan åkte jag till Usa - en resa via New York och till Los Angeles. Det var en resa som verkligen förändrade mitt liv och mig som person. Jag har haft minnen från den resan som jag tagit fram då och då. Det var en tuff tung men fantastisk tid.
Under åren som gått har det hänt en massa saker. Jag har bland annat byggt en massa murar och livet har farit fram med mig och jag med det. Min kropp kräver nu att jag gör något för mig.
Om några dagar åker jag igen - samma resa men inte samma tjej. Jag åker inte själv heller - det ser jag som en ynnest. Att ha någon att dela minnen med sen. Jag kommer inte förändras denna gång på samma sätt som då. Jag ser oerhört fram mot det som blir nu. Jag kommer sakna mina barn. Enormt - en del runt mig och kanske barnen också tycker att jag överger. Det gör jag inte. Jag säger ja till mig själv. Min pappa är dålig. Han är okej med att jag åker. Han förstår. Det är skönt. Det blir tufft för Maria och Lina med familjer men jag tror även dom förstår åtminstonde försöker dom göra det.
du försöker ställa mig mot väggen
men jag står aldrig still
för jag tror att livet just har börjat
och det blir vad jag gör det till
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar