Nu så - dagen är över och jag ska lägga mig och kolla tv en stund.
Det är dags att ta tag i en massa saker imorgon och jag börjar få rätt fokus känner jag.
Behöver en ryggsäck kanske - vore ju kul med en som har saker och inte bara förflutet i.
I dom allra viktigaste stunderna i livet så är man själv. När man föds och när man dör.
Kanske är det så att dom stunder vi gör saker och själva så det dom som är viktigare eller räknas mer? Jag kan ju iochförsig tycka att det är trevligare med sällskap. Någon som finns där och stödjer och ger lite puff i rätt riktning. Någon som tror på en och vill en väl.
Jag har alla fall kommit fram till att det är dags att böja ner huvudet och ta sikte rakt fram.
Full fart.
Jag kan själv - det har jag alltid gjort. Det går den här gången med.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar