Det här med................

.............kramar

Fan det är svårt. För mig är det alla fall det. Jag anser att det är lite olika läge med olika folk. Jag har följande kategorier:
- hej folket. Dom jag hälsar på och inget mer
- Hej hur är det folket. Dom jag känner aningen och kan prata lite med
- Hej hur är det kul att se dig folket. Dom jag gillar och pratar med gärna.
- Åh det var länge sen folket. Dom jag gillar massor och dom kan få en kram.......ibland.
- Ah hej och svammel svammel svammel folket. Det är dom jag möter som jag inte känner igen och som jag inte har en aning om vilka dom är och därmed inte vet vilken kategori dom tillhör. (dom flesta jag möter alltså) Jag är kass på folk men brukar klara mig. Oftast ser jag så dåligt eller undviker ögonkontakt när jag är ute så jag slipper oftast hela grejen med att prata alls.
För jag är inte så mycket för det här med kramar, ja att folk tar i mig överhuvudtaget. (jag vet att alla elaka nu säger: Konstigt att hon är singel då?) Men visst det är säkert så.

Idag är jag på macken och ska gå ut då hör jag: men Heeeeeeeeeeeej! Där står en kille Peter heter han, vi pluggade ihop och jag anställde honom för länge sen. Hur som - jag säger: Hej! Hur är det? Alltså kategori 2.
Men nej då - han går fram - sliter tag i mig och kramar mig!!!!!!!!!!!! Åh fan vad det blir fel för mig. Jag blir STEL som en pinne. Jag fixar inte sånt. Han pratar länge och berättar en massa. Bland annat om en granne till mig här uppe som tydligen vet precis vem jag är och hade berättat för Peter om att jag bor där och vi hade tydligen gått i samma skola. Jag vet fan inte vem det är - alls.