Pappa tittar på mig och säger att han vill be mig om något han vet att jag inte kommer göra.Han är tyst en stund sen säger han att han vill att jag ska hämta hans tabletter och en gin och tonic. Han vill att jag ska vara där och när han är på väg så vill han att jag håller honom i handen. Jag förklarar att jag ser att han mår dåligt och har gett upp men att han inte kan begära det av mig. Vi pratar en lång stund till och jag försöker ge pappa så mycket av mig själv som jag bara kan.
En alla hjärtans dag att minnas.
När jag åker därifrån mår jag ytterligare sämre och åker en sväng som jag avslutar hos en vän. Vi pratar lite och det känns bra. Men jag kan inte släppa på alla känslor idag. Definitivt inte idag. Inte när man har mitt regelverk att leva efter.
Jag åker och tvättar mer och sedan hem till en vän och lagar mat. Inte till mig men dock. Jag gör det jag alltid gör. Är en god dotter, mamma, kollega och vän. Jag lagar mat och vi lyssnar på musik - småpratar och jag känner att det är trevligt - skönt, varmt och ganska tryggt. Vi står vid spisen, jag steker kött och det blir tyst en stund. Jag känner hur tårarna kommer och precis då säger hon något. Jag tar ett djupt andetag. Jag avslutar maten och åker hem. Hänger upp tvätt och nu sitter jag här.
Borde äta men jag varken kan eller vill idag. Jag ska lägga mig - kommer inte sova speciellt men jag får lägga mig i sängen alla fall. Det är nu jag önskar att jag hade det i mig. Styrkan att kunna be om hjälp. En kram, stöd en arm att sova på. Men det gör jag inte. Fan vad kass jag är.
Nu rinner tårarna äntligen och jag bara önskar att det ska ta slut. JA!! Jag är ledsen - är du nöjd nu ditt jävla våp?? Tror du att du blir lyckligare nu? Har du vunnit något nu?? Kanske du har. Grattis så jävla mycket till dig då.
They told me to faithful and fight til the end but only human.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar