Grand Canyon

Lovisa och jag tänkte att vi skulle göra något...åka någonstans. Så efter sol och pool tog vi oss i kragen och bestämde oss för ROADTRIP. Vi begav oss iväg under eftermiddagen. Vi tänkte oss en resa till Kansas......det är fan långt! Det visade sig vara jättelångt och faktiskt - FÖR långt.
Hur som så åkte vi iväg, det blev en otrolig resa och vi körde och körde och körde...

Vi stannade och bytte förare och när mörkret föll åkte vi förbi Las Vegas det är fantastiskt att se staden så. Det ser ut som lava.........det är ljus ljus ljus och en hel del ljus... Vi stannade i staden Mesquite och sov över där. Lovisa körde till hotellet som hette Virgin River, och det var nära att hon hade ihjäl oss för hon körde på fel sida vägen.
Dagen efter åkte vi iväg, mot Grand Canyon. Vi hade kollat på kartan hur vi skulle åka men vi lyckades åka fel... det är svårt att vara koncentrerad med en mat och sovklocka som ringer stup i ett. Vi frågade efter vägen på ett ställe och när vi ska gå ut är det nära att jag river en hel ställning av massa krimskrams.....jag är så klantig verkligen.

Efter en massa köra - en hel del åka, djur med ludna horn och uppbrända skogar så kom vi till en plats där vi blev av Lovisas min att döma rånade. Lovisa var hungrig (igen) och hon var trött på ljudet som HEEEEEEEELA tiden fanns med: ett sus av vinden som läcker in i caben....

Lovisa tyckte att det var ohyggligt att behöva betala 25 dollar för att kolla lite sten. Men vi gjorde det och sen fick vi: japp! Åka lite till.......

Väl framme så är det så här:

Oslagbart - fantastiskt - själsbefriande - lyckorus - magiskt.
Jag lämnade en hel del skit på den platsen och jag tog med mig en känsla av styrka och framför allt - en känsla av trygghet. Jag är så glad nöjd och det kunde inte kommit på ett bättre tillfälle för mig.
Jag fick på platsen några ord som gjorde mig glad. Hel. Också dom vid helt rätt läge.

Nu är vi hemma igen. Jag ska skriva ett annat inlägg om bara allt som hände. Just nu är jag hänförd.