Min pappa har varit på sjukhus en längre tid och nu i måndags skulle han få komma hem. Innan det hade vi ett vårdplaneringsmöte där jag deltog och jag var tydlig i mina farhågor kring att han skulle vara hemma. Jag tänkte kring att få hjälp med saker, ensamhet och praktiska saker. Socialen och personalen kring pappa tyckte att jo det brukar visst fungera och jodå det här har vi gjort förr osv osv......
Jag har för några år sedan varit inblandad i olika saker med socialen och myndigheter när det då gällt barn och jag är rätt bra på att förutse saker (en del kallar det att jag tänker för mycket eller analyserar). Hur som i måndags kom pappa hem.
Hans larm till hemtjänsten går inte att koppla in för Telia har inte portar i huset, det är ett ComHem hus. Inte bra för larmet måste gå via Telia.
Hemtjänsten ska komma varje dag 6 ggr/dag och ta upp osv. Men nu visar det sig att dom ska komma två men inte alltid är två och i pappas läge behver man emellanåt var 3 för att göra säkra förflyttingar. Dessutom får dom inget göra när han inte är stabil och kan stå för egen maskin så att säga.
Hans kateter strular vilket ger smärtor och problem.
Allt detta gör att det absolut inte fungerar, det är fler saker men jag försöker här att inte gå in för hårt på detaljer av hänsyn till min pappa. Hans situation är utsatt nog. Det jag däremot vill är att belysa är att när det nu inte fungerar så blir det så oerhört fel och det är en människa vi handskas med i allt detta.
En klok person sa till mig häromdagen att här har din pappa varit en fullt vital människa som levt ett rikt liv. Nu är han helt utlämnad till allt runt honom för att få mat och alla behov tillgodosedda!
Idag ska jag ringa Kommunen och hemtjänsten och alla jag kan få tag i. För är det något jag lärde mig under förra resan även om den inte var exakt som denna så är det att jag vet hur jag ska uttrycka mig och jag vet vad jag kan åstadkomma med rätt ord. Nu idag ska jag fixa detta och jag ger mig inte förrän jag har fått svar och hjälp.
Jag hade ett samtal med pappa själv igår kväll om vad han vill och jag kommer utifrån det agera. För det är just det som saken gäller: min pappa och han ska bestämma vad han behöver och vill ha och sen utgår vi från det.
Byråkrater och annat löst folk ska akta sig och idag är dagen dom får göra skäl för sin lön och tänka på en människa istället för att vända papper och klara sig utan att tänka. Allt jag förutsåg på vårdplaneringsmötet har fallit ut på det sätt jag sa och nu djävlar är det nog!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar