Igår gjorde jag en resa. Den var lång, jag konfronterades med saker jag inte ville orkar eller vill. Jag gjorde det inte själv och när jag i ren frustration och total närvaro i minnet och verkligheten gjorde frivolter hade jag stöd. Det var första gången faktsikt som jag lättade på sanningen så.
Otroligt skönt och otroligt svårt. När jag kom hem fortsatte resan mer eller mindre hela natten.
Idag är jag ganska tom. Jag hade ett samtal i morse som var tufft men bra. Så jag är rätt slut. Men trots det hade jag sedan en stund med en person och det samtalet gick helt åt helvete och jag står i ambivalens över hur jag ska handskas med det.
Kanske får jag låta min inre regelbok styra eller så gör jag på något annat sätt. Jag vet inte.
Jag tror att jag ska ringa en som kanske kan råda lite i saken.
Kan bli så. Kanske.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar