Igår var jag och handlade med min dotter och hennes kompis på Willys. Vi var där precis som för en månad sen, då min dotter attackerade en helt oskyldig kille som råkade prata med mig.
Nu så kom vi in. Jag ger Sara en tjuga för att vi behöver växla till två tior för kundvagnar. När jag står där och väntar ser jag en kvinna i min ålder som står och iaktar mig hängade på sin kundvagn. Jag känner hur hon studerar mig och jag blir liiiite obehaglig tillmods men bestämmer mig för att titta på henne. Då spricker hon upp i ett leende och säger Åååååhhhh! Heeeej! tjejen kastar sig om halsen på mig och kramar mig som man gör med en vän man inte sett på länge. En massa åh du är dig precis lik och gud vad länge sen....
Grejen är att jag har ingen aning om vem det är. Men jag är en av två i världen som kan hålla färgen riktigt jävla bra så jag säger Åh Hej! Kul att se dig.
Hon pratar på och jag står där och huvudet snurrar av funderingar och frågor. Vem är det? Var har vi setts? Kan hon ha tagit fel?
Under tiden pratar hon om våra barn och jag inser att jo. Hon nämner mig vid förnamn så nog vet hon vem jag är! Men jag har fortfarande ingen aning. Så då bestämmer jag mig för att göra det jag alltid gör. Hålla färgen och glida därifrån lite snyggt bara med ett: Kul att se dig - ta hand om dig.
Men icke - inte denna gång. Tjejen vänder sig mot Sara och hennes kompis och säger: är det någon av dina? Ja visst säger jag - men pekar lite bara och säger att jo - hon är min dotter - min yngsta. Sara klämkäck som fan kliver fram och säger hej. Sen gör min dotter det mest förbjudna och mest vansinniga man kan göra för mig...........Hon säger: ja men alltså hur känner ni varandra då?
Jag känner hur det blir tyst och jag börjar stamma att jo men alltså att jo men vi har ju eh barn och ja du vet och ja........
Tjejen märker ingenting så hon säger: men jo din mamma och jag fick barn samtidigt! Din pappa och min Patrik kände varandra....... och bla bla bla!
Där står jag och fortfarande skruvar på mig för jag har ingen aning om vem det är. Patrik? Inte fan vet jag!!?? Vem är hon? Hur som helst Sara gör det enkelt för sig och glider in och börjar handla.
Där står vi kvar och tjejen pratar om hur hon jobbar och är singel men träffat någon på nätet och hur braaaaaaaaaa det är med nätdejting och allt var det är. Bombarderar mig med frågor om hur det är med mig och är jag själv och är jag ihop med Lelle och hej och hå! Jag är fortfarande lite obekväm och säger att nej det enda jag gör på nätet är blogg o facebook.......
Då säger hon: men vad bra! Adda mig där!
Eh?? säger jag.....jo men visst. (hur fan ska jag kunna det när jag inte har en aning om vad människan heter???!) Men då slår det meig och jag säger att: jag har ju så udda efternamn så det är lätt för dig att komma ihåg så lägg till mig du!
Tjejen ropar på sin dotter och fiskar upp en papperslapp och stavar mitt efternamn noga. (jag hade tänkt att bara säga det lite enkelt och sen tagga och dra men icke då)
Sen får jag äntligen gå.
Jag går raka vägen in och förklarar för min dotter att så där kan absolut inte göra med mamma! Ja jag skrattade ju. Under kvällen sen kom jag på att jag tror hon heter Marina. Rätt trevlig tjej så inget så och det är ju kalas att hon kände igen mig. Får se om hon addar mig.........jag har ingen aning om vad hon heter i efternamn men det kan väl ingen begära?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar