Ovanlig dag. Absolut!

Häromdagen skulle jag åka och besiktiga en bil. Av olika skäl var jag lite sen (något vanligt sista tiden ^^ vad det nu beror på) Åker ut på motorvägen och åker liiite över hastighetsgräns och åker då förbi en polisbil. Jag är ingen jätteögontjänare så jag åker förbi men håller ner så att det inte ska bli utmaning. Efter en stund är han ur mitt synfält och jag rastar bilen ordentligt. Vid Fittjabacke ser jag i backspegeln att där är han - igen! Då fattar jag att jo det här är nog inte bra. Han slår på blåljus och jag åker åt sidan. I huvudet virvlar det frågor om hur länge han varit med och vilka bevis som finns. När jag stannat händer följande:

Han kommer fram och säger att han heter Peter och frågar om jag har bråttom.
- Ja jag ska till besiktningen
- Besiktning? jaha, vet du hur fort man får köra på den här vägen?
- Ja, någonstans mellan 90 och 100
- Har du körkort?
- Javisst. Jag räcker fram körkortet
- Det här kommer du inte få behålla.
- Nej jag misstänker det
- Kan du komma ut och sätta dig i polisbilen så får vi prata.
Jag är nu darrig och inser att det är påväg att gå åt helvete men tar mig ur bilen och polisen tar i hand och presenterar sig ordentligt. Jag går bort till baksätet på polisbilen och sätter mig.
När jag är inne så berättar han att jag kört förbi en civilare i 150km/timmen! Då kände jag hur allt blodet rinner ner i tårna och jag blir helt matt. Han fortsätter att berätta att han klockat mig i över en km men att han inte hade videofilmat vilket gör att dom drar ner det med 15km. Alltså 135. Men:
- Du kommer ju inte få behålla körkortet.
- Nej jag förstår det säger jag.
- Kommer du att erkänna här på plats? Annars kommer du och jag träffas i Tingsrätten. Det är ju helt upp till dig.
- Ja jag har inget att säga så, säger du att jag kört 150 så har jag ju det och det är ju bara att stå för det säger jag och känner hur jag darrar på rösten och är väldigt spak.
Han börjar skriva i blocket för böter och han pratar lugnt med mig frågar lite om jobb och vad jag tänkte och så jag bara sitter där - känner att fy fan vad dum jag är! När han skrivit klart säger han:
- Hur känns det nu då?
- Ja det tänker jag faktiskt inte gå in på. Jag kan inte med ord beskriva det här.
- Okej - så här är det här är dina uppgifter och ditt nummer, adress och personnummer. Jag har skrivit att du körde på en 90 sträcka och jag har skrivit att du körde 119 km/timmen. Det innebär att du får behålla ditt körkort.
Jag tittar på honom och det ringer i öronen:
- Är det sant?
- Ja jag tror inte att du är primärmålet för vad polisen söker i trafiken och jag märker att du ångrar dig och inser hur dumt det här var.
- Ja! Absolut - du kan inte fatta vad det här betyder för mig? Är det sant?
Polisen tittar på mig och säger att det är sant och vi pratar lite kort om trafik och hur det faktiskt är fängelse på den hastighet jag höll. Han säger:
- Jag kommer hålla koll på dig nu, jag hoppas att jag inte ska få ångra det här.
- Nej säger jag. Absolut - du fattar inte hur glad jag är och hur lättad jag är!
Polisen kliver ur bilen och kommer runt för att öppna åt mig. (busplatsen är låst). Jag kliver ur och han räcker fram handen och säger jag heter Peter, jag jobbar för polisen i Slussen, så du vet vem du pratat med. Jag tittar och ler och säger igen. TACK. Då lägger han armen på min rygg och kramar om lite! Okej - jag stapplar bort och sätter mig i min bil och åker. Lättad? Eh ja!

Tack Peter Magnusson för den rapporten.

På besiktningen är jag ju nu sen sen sen men går in i hallen och berättar varför jag är sen. Där står en kille och säger att okej men visst kom med bilen - jag tar den nu. Jag är klar här med denna. Jag är fortfarande helt i gasen över att jag fick behålla lappen och kör in bilen. Beskillen tar fram en påse Ahlgrens bilar och ger mig. Säger åt mig att sätta mig ner. Jag gör det och sitter och äter bilar och känner att: jo det är en BRA dag......... :) Hur mycket tur får man ha?

Blondinare? På hög nivå! ^^