En vanlig dag......eller?

I helgen har jag träffat min son! Det är verligen kul - ena kvällen körde jag honom till jobbet. Vi åkte lite tidigare och hade en stund med kaffe och snack. Vi pratade om viktiga saker och min son är helt underbar och han har mognat. TACK för det underbara Sebastian! Ditt stöd är otroligt viktigt och skönt. På söndagen var vi och åkte gocart! Ja jag får erkänna att han vann över mig! Det blåste in i min hjälm vilket gjorde att min lins åkte ur mitt i allt men trots allt - han var bättre (galnare) än jag.

Annars är det väldigt lugnt men mycket samtidigt.
Sålde bilen gjorde jag i söndags också - med sorg i hjärtat men det får gå för snart bär det iväg mot annat. Jag försöker klara mig så länge på lånad bil och det går rätt okej.

Imorse var jag på Shell i Moraberg för att köpa kaffe - jag ville ha med mig när jag skulle vänta på servicekillen som skulle fixa pappas diskmaskin. När jag kom dit och skulle gå ur bilen stod jag i vägen för en bil som skulle tanka så jag visar att jag ska flytta bilen. Gör det och killen i bilen ler och ser glad ut. När jag kliver ut säger han: hade inte du en annan bil? Jag blir sktinervös för jag kan känna igen dragen i killens ansikte men jag har ingen aning om det är någon jag känner. Jag svarar bara att nä nä man kan inte köra samma jämt.
När jag fått mitt kaffe står han där ute och kommer fram och berättar att han brukade se mig på motorvägen på väg mot Järna. Sen följer ett