Why? You know why!!!

Lugn
Leende
Lite lycklig

Förvirrad
Förbryllad
För mycket

Äventyr på Willys del 2

Igår var jag och handlade med min dotter och hennes kompis på Willys. Vi var där precis som för en månad sen, då min dotter attackerade en helt oskyldig kille som råkade prata med mig.

Nu så kom vi in. Jag ger Sara en tjuga för att vi behöver växla till två tior för kundvagnar. När jag står där och väntar ser jag en kvinna i min ålder som står och iaktar mig hängade på sin kundvagn. Jag känner hur hon studerar mig och jag blir liiiite obehaglig tillmods men bestämmer mig för att titta på henne. Då spricker hon upp i ett leende och säger Åååååhhhh! Heeeej! tjejen kastar sig om halsen på mig och kramar mig som man gör med en vän man inte sett på länge. En massa åh du är dig precis lik och gud vad länge sen....

Grejen är att jag har ingen aning om vem det är. Men jag är en av två i världen som kan hålla färgen riktigt jävla bra så jag säger Åh Hej! Kul att se dig.
Hon pratar på och jag står där och huvudet snurrar av funderingar och frågor. Vem är det? Var har vi setts? Kan hon ha tagit fel?

Under tiden pratar hon om våra barn och jag inser att jo. Hon nämner mig vid förnamn så nog vet hon vem jag är! Men jag har fortfarande ingen aning. Så då bestämmer jag mig för att göra det jag alltid gör. Hålla färgen och glida därifrån lite snyggt bara med ett: Kul att se dig - ta hand om dig.

Men icke - inte denna gång. Tjejen vänder sig mot Sara och hennes kompis och säger: är det någon av dina? Ja visst säger jag - men pekar lite bara och säger att jo - hon är min dotter - min yngsta. Sara klämkäck som fan kliver fram och säger hej. Sen gör min dotter det mest förbjudna och mest vansinniga man kan göra för mig...........Hon säger: ja men alltså hur känner ni varandra då?
Jag känner hur det blir tyst och jag börjar stamma att jo men alltså att jo men vi har ju eh barn och ja du vet och ja........

Tjejen märker ingenting så hon säger: men jo din mamma och jag fick barn samtidigt! Din pappa och min Patrik kände varandra....... och bla bla bla!
Där står jag och fortfarande skruvar på mig för jag har ingen aning om vem det är. Patrik? Inte fan vet jag!!?? Vem är hon? Hur som helst Sara gör det enkelt för sig och glider in och börjar handla.
Där står vi kvar och tjejen pratar om hur hon jobbar och är singel men träffat någon på nätet och hur braaaaaaaaaa det är med nätdejting och allt var det är. Bombarderar mig med frågor om hur det är med mig och är jag själv och är jag ihop med Lelle och hej och hå! Jag är fortfarande lite obekväm och säger att nej det enda jag gör på nätet är blogg o facebook.......
Då säger hon: men vad bra! Adda mig där!
Eh?? säger jag.....jo men visst. (hur fan ska jag kunna det när jag inte har en aning om vad människan heter???!) Men då slår det meig och jag säger att: jag har ju så udda efternamn så det är lätt för dig att komma ihåg så lägg till mig du!
Tjejen ropar på sin dotter och fiskar upp en papperslapp och stavar mitt efternamn noga. (jag hade tänkt att bara säga det lite enkelt och sen tagga och dra men icke då)
Sen får jag äntligen gå.
Jag går raka vägen in och förklarar för min dotter att så där kan absolut inte göra med mamma! Ja jag skrattade ju. Under kvällen sen kom jag på att jag tror hon heter Marina. Rätt trevlig tjej så inget så och det är ju kalas att hon kände igen mig. Får se om hon addar mig.........jag har ingen aning om vad hon heter i efternamn men det kan väl ingen begära?

Det blir säkert skitbra..........

Nu så - dagen är över och jag ska lägga mig och kolla tv en stund.
Det är dags att ta tag i en massa saker imorgon och jag börjar få rätt fokus känner jag.

Behöver en ryggsäck kanske - vore ju kul med en som har saker och inte bara förflutet i.

I dom allra viktigaste stunderna i livet så är man själv. När man föds och när man dör.
Kanske är det så att dom stunder vi gör saker och själva så det dom som är viktigare eller räknas mer? Jag kan ju iochförsig tycka att det är trevligare med sällskap. Någon som finns där och stödjer och ger lite puff i rätt riktning. Någon som tror på en och vill en väl.

Jag har alla fall kommit fram till att det är dags att böja ner huvudet och ta sikte rakt fram.
Full fart.

Jag kan själv - det har jag alltid gjort. Det går den här gången med.

Vad gör man?

Det är verkligen härligt

Det är verkligen fint

Det är verkligen bäst

Men

Den här platsen är någon annans och jag måste hitta ut

Kanske?

Oj vad det är mycket i mig idag.......
Jag står vid ett vägskäl på många sätt, en del beslut har jag tagit och en del är kvar. Jag jobbar på det kan jag säga. Jag vill nu men känner att jag blir ifrågasatt kraftigt.
Är det oansvarigt? Måste man hålla sig till den där förbannade regelboken som jag är matad med? När är det jag? När är det min tur?
Får man ta sig ton i min ålder? Får man vara ego eller är det tonåringar och män förunnat bara??

Jag har levt för andra och jag har gjort det för att jag ville. Jag har älskat varenda minut och jag vill inte ha det ogjort. Jag har hållit mig innanför ramen ganska väl men jag har alltid alltid gjort mitt bästa och gjort det jag tyckt varit rätt - mest för andra och satt mig själv i andra rummet.

Jag vill bara kasta den där förbannade regelboken åt fanders men jag kanske inte kan det. Kanske kanske jag måste bestämma mig för att mina mål och drömmar får komma sen. Kanske kanske får jag en chans igen. Sen.
Den fråga i mig som ekar är bara: när är sen???

Så

Det kommer bli skit på många håll.

Jag tänker göra det
Jag har tänkt det så många gånger
Men nu gör jag det. Faktiskt.

Förlora en del och vinna något stort

Något som inte fick hända - det hände alla fall. I det får jag börja om.
Något som var tvunget att hända - det hände äntligen. I det får jag kämpa.
Något som inte trodde skulle hända - händer nu. I det får jag jobbar hårdare än innan.
Något jag inte räknat med att hända - hände bara. I det får jag njuta, glädjas.

Så jag börjar om med min mat. Har gort det förr och kan göra det igen.
Jag kämpar för att bli fri. Det är så svårt för jag önskar så innerligt att det var annorlunda-
Jag jobbar hårdare och då blir mitt jobb bättre över tid. Vi hittar snart alla roller.
Jag njuter och gläds - av dig. Det kommer en dag när vi tittar på varandra - skrattar och säger dom där orden.

Tack

Tar det - ATT jag gör!

Jag har haft en psykologisk uppgörelse med en tjej som jobbar på en "dip" i stan. Hon gillar att vara chef och hon gillar att köra lite med våra killar. Speciellt med några utvalda. Hon gillar att vara viktig kund för Tomaz och Markus. Det är en taktik som funkat länge, till priset av att chaufförer inte trivs, men jag är inte lika spelbar. Jag vill se till chaufförernas läge och jag är inte beredd att bli av med bra personal för att hon ska springa och vara chef.

Jag har gjort saker dom sista veckorna som hon inte är nöjd med för jag spelar spelet så jävla mycket bättre än henne. Jag har en familj som lärt mig det spelet och jag är vass som fan på det. Jag har lärt mig av olika skäl att hålla färgen så hon kommer inte åt mig. Idag blev det tungt för den tjejen men jag har manövrerat bra så snart får jag mer som jag vill och hon kan inte säga att det inte ska vara så för jag spelade ut hennes egna kort. Man måste vara listig - det är jag.
På fredag ska Markus och jag och träffa henne - det blir intressant. Hon lär se ut som en påse högerskridskor ja enligt Markus - men det gör nog jag också när han pratar om mig. Hur som - det ska bli spännande.

Jag brukar säga till en person jag pratar med ibland att livet är en resa........
Det är en resa där vi möter människor, gör upplevelser, känner dofter och känslor, där vi emellanåt också möter oss själva.

Jag ville mötas någonstans nere på djupet

Jag har varit där förut och är inte rädd

Dina ögon ja dom ändrar färg i ljuset

Dom kan titta nu - jag är beredd

Dina drömmar blir allt svårare att se nu

Och mina finns snart inte längre kvar

Varsågod

Jag har ont i magen. Sov inte mycket inatt men det var okej. Tog en lugn morgon och åkte sen och började tvätta lite. Det är en tung dag och jag kan inte på något sätt säga att jag är i kalasform. Köpte lite choklad och åkte till pappa. Pappa sitter i sin rullstol och vi pratar lite. Pappa är lite låg och vi pratar försiktigt kring förra söndagen då vi hade "familjemöte" - det mötet fick ett taskigt slut och pappa är väldigt ledsen för det.

Pappa tittar på mig och säger att han vill be mig om något han vet att jag inte kommer göra.Han är tyst en stund sen säger han att han vill att jag ska hämta hans tabletter och en gin och tonic. Han vill att jag ska vara där och när han är på väg så vill han att jag håller honom i handen. Jag förklarar att jag ser att han mår dåligt och har gett upp men att han inte kan begära det av mig. Vi pratar en lång stund till och jag försöker ge pappa så mycket av mig själv som jag bara kan.

En alla hjärtans dag att minnas.

När jag åker därifrån mår jag ytterligare sämre och åker en sväng som jag avslutar hos en vän. Vi pratar lite och det känns bra. Men jag kan inte släppa på alla känslor idag. Definitivt inte idag. Inte när man har mitt regelverk att leva efter.
Jag åker och tvättar mer och sedan hem till en vän och lagar mat. Inte till mig men dock. Jag gör det jag alltid gör. Är en god dotter, mamma, kollega och vän. Jag lagar mat och vi lyssnar på musik - småpratar och jag känner att det är trevligt - skönt, varmt och ganska tryggt. Vi står vid spisen, jag steker kött och det blir tyst en stund. Jag känner hur tårarna kommer och precis då säger hon något. Jag tar ett djupt andetag. Jag avslutar maten och åker hem. Hänger upp tvätt och nu sitter jag här.

Borde äta men jag varken kan eller vill idag. Jag ska lägga mig - kommer inte sova speciellt men jag får lägga mig i sängen alla fall. Det är nu jag önskar att jag hade det i mig. Styrkan att kunna be om hjälp. En kram, stöd en arm att sova på. Men det gör jag inte. Fan vad kass jag är.

Nu rinner tårarna äntligen och jag bara önskar att det ska ta slut. JA!! Jag är ledsen - är du nöjd nu ditt jävla våp?? Tror du att du blir lyckligare nu? Har du vunnit något nu?? Kanske du har. Grattis så jävla mycket till dig då.

They told me to faithful and fight til the end but only human.

Kasta in handduken. Rocky femtielva....

Jag gick in i rummet för jag trodde att jag kom hem. Det visade sig att det var inte så. Det var en boxningsring och jag intog rond ett med enrom styrka och berått mod. De följande ronderna reste jag mig vid varje ljud från gongongen. Jag ville inte slåss för den jag hade framför mig var den jag tycker mest om i livet. Jag ville att vi skulle komma hem.

Jag hittar utgången från boxningsringen och ställer mig beredd att gå och ge upp. Men ljudet från gongongen ljuder igen och jag fortsätter en gång till. Jag börjar bli trött men tror på idén om att få komma hem så jag kör igen. Knockas och faller hårt och brutalt rakt ner i mattan. Det gör ont - ont som fan, den här gången kryper jag mot utgången och igen hör jag ljudet från gongongen. Reser mig - igen och börjar om. Dansar runt och försöker undvika att slåss för jag vill bara skapa ett hem och trygghet.

En rak höger och jag ligger i mattan som fastklistrad. Igen tar jag mig till utgången och den här gången bestämmer jag mig för att ge upp. Nästan ute vänder jag mig om och ser ett litet ljus av värme i ringen, en vänlig hand vinkar och jag går in - för kanske blir det ett hem alla fall. Väl inne igen slår gongongen och jag måste parera och finta. Det är svårt att se för ögonen är igenmurade av alla slag och jag ser inte längre klart. Min kropp är öm men jag fortsätter i någon dum förhoppning om att skapa lycka och trygghet.

Utan att jag hinner eller kan försvara mig får jag slag efter slag. Det finns ingen chans att komma undan. När jag mitt i en virvlande smäll ramlar mot repen känner jag nu utgången. Höjer blicken lite och förnimmer ett litet litet ljus där. Jag tittar in och ser den jag vägrar slåss mot - undrar så varför det ska behöva göra så in i helvete ont och kan inte förstå varför vi måste slåss. Inser med öronbedövande kraft att vi inte måste det men det är så det är. Vänder ryggen mot ringen och kryper sakta, tvekande och med enrom rädsla. Jag kommer alltid att önska mig det hemmet. Hela min kropp värker, fylld av blåmärken. Blodet rinner ur näsan och ögonen. Det gör ont ont. Jag hör ljudet av gongongen men den här gången väljer jag att gå ur ringen. Jag har fått nog.

Om du så mycket som drömmer om att slå mig är det bäst att du ber om ursäkt när du vaknar.

Muhammad Ali

Lät du henne komma närmre

Min dörr rycks upp och där står hon och tittar på mig - jag sitter i telefon och hon frågar: Pratar du? Hela hennes hållning säger mig att jag ska passa mig jävligt noga. Jag svarar ja men inser att det är läge att avsluta så då gör jag det. Hon tittar på mig med arga ögon och sätter sig på stolen mitt emot mig. Hon är arg -ledsen- aningen förvirrad men mest förtvivlad, det mörka håret är lite neddraget i ansiktet. Hon vill inte riktigt titta på mig och hon ställer frågor till mig som är enkla att svara på men ack så svåra att leva efter. Jag tittar på henne och reser mig. Sakta går jag fram för att inte jaga iväg henne och jag lägger en hand på hennes axel. Försiktigt sätter jag mig bredvid och vi börjar sakta att prata.........

Av en slump (eller var det ödet?) så möts vi. Pratar lite och ägnar oss åt en helt vardaglig aktivitet. Samtalet pendlar mellan allvar och lättsamt småprat. Jag inser under färden och stunden att det är lugnt och behagligt. Vi säger ett kort hej då och jag går upp till mig. Tänker lite på det som nyss hänt och blir glad.....
Vi pratar mer och mer och hörs från och till under veckorna som följer. En kväll hörs en viss ton som jag känner igen från mig själv och av olika skäl som jag överhuvudtaget inte kan förklara så ses vi hemma hos mig med en flaska lättglömt. Vi pratar och samtalet blir djupt och bra. Vi delar en del förtroende och jag känner när natten är över att det här är bra.
Tiden går och vi blir riktigt nära. Så där fantastiskt som man blir med en riktig vän. Vi bär bägge två på saker som inte alla förstår eller vill veta av. Men vi vet och vi förstår.

Hon är vild, stark och vacker som en vildhäst. Ofta misstänksam och egensinnig- trotsar och utmanar. Blicken blir svart och vild ibland och då ser man på henne att hon är på väg att springa sin väg. Men för det mesta är blicken varm och mjuk. Hon är stabil och omtänksam. Hon ställer frågor som kräver ärliga svar, hon väjer inte en millimeter. Hon står på och vid min sida när jag så behöver och hon - gör det där lilla extra. Det jag aldrig vill be om men som hon finner självklart.

Dörren rycks upp och där står hon - dörren till mig - den jag stängt men som hon krävt att jag öppnat eftersom hon gläntar på sin. Jag insåg nyss när jag inte kan sova att den dörren går vi ut genom - tillsammans. Det känns skönt. Nu tror jag att jag kan sova gott.

En helt vanlig hamster

Lyssnar på en låt.
Jag har skrivit det här inlägget massor av gånger nu och det blir - ingenting
Jag suddar och ändrar och börjar om. Vill skriva om allt och inget alls. Förvirrad, förtvivlad och lycklig på en gång. Fick en otroligt fin gåva idag. Läste sms:et igen och igen. Tänka sig........ ler och blir tårögd.

Just idag vill jag skrika sanningar. Men jag är tyst.

Hjulet snurrar - hamstern springer febrilt och kommer ingenstans.
Hjulet snurrar men hamstern är död

Djävulen som i Salem bor får sig ett gott skratt då.

Så

Nu är det jobbet och en helt ny dag och vecka.

Helgen var fylld av bara vila och återhämtning.

Söndagen var bäst.

Belåten

Wtf?

Jag fattar inte riktigt - jag är überförkyld och mår skit i kroppen men vaknar kl 4 varenda morgon nu och är pigg. Idag var det ju himlans bra för det var lite snöigt på parkeringen och krävde lite sanda och gräva. Men......jag kom loss! Det var det inte alla som gjorde idag that's for sure.

På jobbet har vi draigt loss bilar och sandat och nu är det snart morgonmöte med Markus.
Vi ska strukurera upp veckan och nästa vecka.......

Pigg

Jahaja!! Sitter på jobbet och har redan gjort en allt underlag för faktureringen till 60 brukare jag ska göra under dagen.......jo jag har varit vaken länge. För länge. Vaknade 4 och kunde inte somna om. Igår kväll pratade jag med en vän och det sista jag sa var: Somna gör jag alltid, det aldrig problem för mig.......eh hell no! Vet inte vad det berodde på men jag var pigg när jag vaknade så jag gick ju upp. Konstigt - måste bero på att jag har så vanvettigt roligt på jobbet. Så tror jag alla fall.

Kunde inte somna igår och har sovit oroligt, jag har ont i halsen och mår verkligen inge vidare.
Men å andra sidan det är inte mycket som är nå vidare nuförtiden.........(kommer du ihåg Anna?)
Skämt å sido - ska försöka komma iväg lite tidgare idag. Det blev sent igår igen, inte kul.

Det är många chaufförer sjuka och dom som jobbar går tungt, men dom är verkligen bra dom allra flesta. Ger det där lilla extra för att vi ska fixa oss nu när det är kort om folk. Sånt uppskattas och jag har en liten grej på gång för några stycken som ska få lite extra uppmuntran. Det är kul med bus och roligheter i vardagen.