22 November

Det börjar närma sig jul..........det ser man tydligt i bloggvärlden, hör i vänskapskretsar, läser i tidningar och ser i affärerna. Det skapar den enorma hysterin - alla jagar som fan och alla försöker överträffa varandra i hur "duktiga" dom är. Tydligt när man läser bloggar är ju hur alla går in i detalj över vad dom presterat i köket........... diskar, städar, bakar, pyntar, tänder ljus och annat.
Berättar om ooooh det receptet och aaaah den goda doften i huset. Lägger upp bilder på nybakade bullar - nystädade rum - bäddade sängar - rena kök och sig själv mitt i allt det vackra.

Varför är det så? Jag är ju helt medveten om att jag själv ger efter till den totala stressen och jag berättar också i min blogg om det jag företar mig. Är det så att vi alla lider av ett enormt dåligt samvete? Är det så att vi alla vill vara den goda husfrun och faktiskt enligt modell 50-talet vara urmodern?

Jag vet inte - jag kan läsa min egen blogg och se hur jag å ena sidan är karriärist och pratar om mitt evinnerliga jobbande och sedan berättar hur multieffektiv jag är för att jag hinner balansera mina barn, städning och annat också........ Har jag dåligt samvete? Ja, lite - jag känner ibland att det är lite fult att jobba mycket för det är lite "ego". Jag känner att jag borde mer falla in i ramen och göra det som andra kvinnor gör. Är det fult att vilja lyckas? ja och nej - jag vet inte var gränsen går mellan att få uppskattning för att man jobbar hårt och avundsjukan från andra tar vid.

Vad är det då som räknas i livet? Jag tänkte på det mycket igår och idag. Jag inser att kvalite är nog olika för alla men jag känner att när vi har tomhet på något område så fyller vi det med annat och framhäver det så mycket vi kan för att verka som hela lyckliga personer.
Det som räknas är att känna sig hel i sig själv tänker jag. För mig handlar det om att få jobba och i det kunna påverka min situation och göra dom saker jag älskar. Kunna köpa mig en bil, kunna äta det jag vill, kunna göra saker för mina barn (om dom tillåter) och kunna finnas för mina vänner och mina nära. För mig räknas det att ha nära - jag har lätträknat några stycken - min pappa, min äldsta syster och äldsta bror i familjen och min extra syster som också är min bästa vän - en tvillingsjäl - ett par nära vänner - och alltid -mina barn. Jag känner så oerhört mycket för dom människorna och det är på grund av dom eller tack vare dom som jag orkar och vill göra allt det jag gör. Dom gör alla så att jag faktiskt vaknar upp med ett leende varje dag. DET är kvalité. Det där sms:et från min dotter - eller det där stödet från min bästa vän, eller pappa som gör framsteg eller syskon som uppskattar det jag gör eller den där underbara kommentaren från min tvillingsjäl som gör att man vet att vi finns där för varandra, alltid.

När jag nu tänker efter och ser vad jag skriver så känner jag ingen stress - jag är lycklig