Var på jobbet igår och sitter och äter lunch med Arne, Markus och Tomaz. Vi pratar om ett möte som varit och lite strategier för framtiden. Ganska high proffessional så där. Trevligt och intressant.
Min mobil ringer, den ligger i mitt rum och jag reser mig snabbt som attan för att springa och svara.
Har stövlar med klack och kjol på mig, lyckas trassla in mig och STUPAR - rak lång! Pang bara! Men jag är en färghållare och det här är pinsamt pinsamt pinsamt - så jag reser mig innan jag riktigt landat och rusar, haltar och svarar. Pratar med chauffören som ringde och sitter dubbelvikt i smärta. I lunchrummet är det - tyst. Killarna är helt tysta. Markus kommer in och är klart osäker. (han har vid det här laget fattat att jag inte gillar när man tar i mig för mycket) så han lägger en hand på min rygg och frågar: Hur gick det? Är du okej? Jag skrattar och kvider lite. Uppe på detta ägnar jag sedan en stund åt att lite lätt hysteriskt säga saker för att skyla över det faktum att jag tokrasat så jag virvlar in mig i ytterligare verbala klotor som jag inte ens kan ta här - så jävla dum......hahahaha det får jag bjuda på idag.
Pinsamt men roligt och jag skrattar lite ännu för att killarna visste verkigen inte hur dom skulle ta det. Själv hade jag asgarvat tror jag men dom är lite osäkra på mig tror jag. Vilket får mig att känna att jag måste vara lite mer mjuk på jobbet.......
Men där och då kände jag bara: Gräv ner mig! Ge mig en escapeknapp! Låt mig slippa den här dagen! Ridå!!!!!!
HAHAHAHHA va klantigt :D
SvaraRaderamen jag kommer ihåg när jag ramlade, då var väl du och Sara här ?;)