Vår?!

Nu känner man att det börjar bli vår, på flera sätt. Dels syns det för att snön försvinner och dels känner man det för att när solen är närvarande så värmer den - äntligen!

Andra saker är att i butikerna kommer små påskpynt och det kommer fram krukor, frön och annat man behöver för att börja förbereda trädgård och balkong för vår/sommar. I klädesaffärer börjar dom hänga fram kläder som är lättare och "gladare". Varje dag har jag nu funderingar på var jag snabbast (tidigast) kan hitta tussilago som är för mig personligen det ultimata vårtecknet.

För egen del så är det här det absolut bästa tiden för det är nu jag känner att jag har min goda tid framför mig. Det goda är att jag fryser mindre nu och ett par månader framåt. Riktigt skönt. Jag är nog mest gjord för att bo på varmare breddgrader........kan inte förstå varför jag bor där jag bor egentligen. Tänk en ö i Söderhavet? Där kunde jag leva.........

Självklart skulle jag sakna en massa saker här hemma eller mest personer förstårs........ Det som utgör det själva faktumet att jag inte flyttar är barnen. Även om man inte ser dom så mycket eller ens pratar med dom varje dag så är det så många saker som nu händer i deras liv som gör att man känner att man aldrig vill vara utan den delen - delaktigheten. Mina barn och jag har en nära och god kontakt. Den är jag inte beredd att vara utan........ Allt det som händer och kommer att hända nu i deras liv vill jag ha närhet till.

Min pappa behöver mig och jag vill absolut inte gå miste om dessa sista år med honom, att få hjälpa honom och göra hans tid nu mindre tung känns viktigt.

Mina vänner och nära konfidenter - jag har många jag känner och gillar att umgås med. Ett fåtal nära som jag delar mycket med och endast någon jag är riktigt nära. Det går inte heller att vara utan. Jag är oerhört restriktiv med vem jag släpper in på livet även om jag vet att det verkar som om jag är så öppen. Så dom få som är håller jag nära och vårdar ömt. VERITAS!