Nytt!

Jag byter bloggsida..........

ajarnhall.blogg.se

Låtsas att du inte känner mig ....

Jag måste bara få berätta...... inte varje dag men ofta så händer det en himla kul sak. Lovisa och jag pratar mycket, om olika saker det kan vara allvarligt eller med lite glimt i ögat, ibland så händer det då att Lovisa helt plötsligt utbrister:

- Låtsas att du inte känner mig, så kommer jag här och....

Sen försvinner hon runt ett hörn eller liknande, men inte längre bort än att hon sen kan instruera mig i vad som ska vara. Det kan vara att hon klätt ut sig, sitter i rullstol, går konstigt eller bara ska vara någon annan som jag då förväntas reagera oförutsett på.

- Nu kommer jag då..........säger hon och det är preis som i filmvärlden för jag samlar mig det mesta jag kan och försöker vara allvarlig.Jag kan nästan höra: aaaaaaaand ACTION!!

Så kommer hon då där runt hörnet och jag klarar inte att vara allvarlig utan brister ut i ett frustande samtidigt som jag anstränger mig för att samla ihop mig. Lovisa börjar nästan alltid också att fnissa men alltid - alltid tittar hon förväntansfullt på mig och säger: kände du igen mig? skulle du tro det? Eller liknande frågor som jag med all möda försöker svara på med allvar.

Hon gör det med inlevelse och det är så fantastiskt roligt varje gång! Colin Nutley har missat en talang kan jag säga.
Nu ska jag gå ut i vardagsrummet och se om jag känner igen henne.....man vet ju aldrig....

Back in time

Har vaknat duschat ätit frukost (druckit kaffe) och försökt få till en dag. Det är svårt att komma tillbaka i tiden med jetlag, men det funkar.

Jag har tillbringat ett par dagar på landet, det var fantastiskt bra och skönt. Men det innehöll ett getingstick och en mus som sprang vid mina fötter.......jag blev faktiskt lite rädd... Annars var det bara god mat fantastiska människor och kortspel som jag förlorade stort. En helt underbart trevlig helg som jag ser fram mot att få upprepa. Det är verkligen stort för mig att få möta så helt underbara människor som så helt osjälviskt tar emot mig. Det blev många skratt i en helt befriande miljö.

Jag har läst lite olika bloggar idag på morgonen, det är alltid kul. På en blogg läser jag saker jag kunde skrivit själv för ett tag sen - skrämmande likt och lika självdestruktivt.

Nu är det sol här typ - ja inga mängde och fan inte varmt men det får funka.

Varmt

Har fatt mycket nyheter fran Sverige och alla ar inte bra. Jag tanker mycket pa dom dar hemma, pratade med pappa idag och det var skont.

Ute ar det 45 grader i skuggan sa det ar poolen som galler.

Igar lagade jag kottfarsas och pasta! Lange sen jag stod vid spisen och lange sen jag fick ata hemlagat. Gott som bara den med rodvin till. Hittade en flaska gott rodvin for 16kr!! Jajaja!!! Det var underbart gott.

Sag bilder pa facebook fran Sebastians student, riktigt fina kort.
Har fixat lite kring Sara har nu pa morgonen och nu ska jag ga ut med hundarna for vi ar hundvakt idag. Anne ar i San Diego pa en dagstur.

Dromde massor inatt och for forsta gangen sen jag kom hit var det en jobbig natt, men Lovisa vaknade och trostade. Skont.

Mamma

Imorgon är det två år sedan min mamma gick bort. Jag kommer alltid att tänka på henne den 1:a juni. Det var en svår stund, det är det alltid när man förlorar en förälder.
Jag höll henne i handen när hon dog det kändes fint och stort att få finnas där hennes sista stund.

När hon gick bort var vi alla syskon där och naturligtvis pappa. Det har nu gått två år och dom åren har jag spenderat mycket tid med min pappa och vi är närmre nu än någnsin. Pappa har behövt mycket stöttning och hjälp jag är glad att jag kunnat bidra med åtminstonde lite för att mildra den svåra tid han har.

Maria, Björn, jag och i viss mån min andra bror har försökt att göra allt vi kan för honom och jag tror att han märker hur vi älskar honom.

Jag ska åka till Laguna Beach imorgon - det är den plats mamma älskade högt i USA och en del av henens aska finns där. Att vara här i Palm Springs, USA är att vara nära mamma på många sätt. Det känns fint.

Grand Canyon

Lovisa och jag tänkte att vi skulle göra något...åka någonstans. Så efter sol och pool tog vi oss i kragen och bestämde oss för ROADTRIP. Vi begav oss iväg under eftermiddagen. Vi tänkte oss en resa till Kansas......det är fan långt! Det visade sig vara jättelångt och faktiskt - FÖR långt.
Hur som så åkte vi iväg, det blev en otrolig resa och vi körde och körde och körde...

Vi stannade och bytte förare och när mörkret föll åkte vi förbi Las Vegas det är fantastiskt att se staden så. Det ser ut som lava.........det är ljus ljus ljus och en hel del ljus... Vi stannade i staden Mesquite och sov över där. Lovisa körde till hotellet som hette Virgin River, och det var nära att hon hade ihjäl oss för hon körde på fel sida vägen.
Dagen efter åkte vi iväg, mot Grand Canyon. Vi hade kollat på kartan hur vi skulle åka men vi lyckades åka fel... det är svårt att vara koncentrerad med en mat och sovklocka som ringer stup i ett. Vi frågade efter vägen på ett ställe och när vi ska gå ut är det nära att jag river en hel ställning av massa krimskrams.....jag är så klantig verkligen.

Efter en massa köra - en hel del åka, djur med ludna horn och uppbrända skogar så kom vi till en plats där vi blev av Lovisas min att döma rånade. Lovisa var hungrig (igen) och hon var trött på ljudet som HEEEEEEEELA tiden fanns med: ett sus av vinden som läcker in i caben....

Lovisa tyckte att det var ohyggligt att behöva betala 25 dollar för att kolla lite sten. Men vi gjorde det och sen fick vi: japp! Åka lite till.......

Väl framme så är det så här:

Oslagbart - fantastiskt - själsbefriande - lyckorus - magiskt.
Jag lämnade en hel del skit på den platsen och jag tog med mig en känsla av styrka och framför allt - en känsla av trygghet. Jag är så glad nöjd och det kunde inte kommit på ett bättre tillfälle för mig.
Jag fick på platsen några ord som gjorde mig glad. Hel. Också dom vid helt rätt läge.

Nu är vi hemma igen. Jag ska skriva ett annat inlägg om bara allt som hände. Just nu är jag hänförd.

Kvällen är här och natten närmar sig

Vi skulle sola idag - det gick så där. Våra grannar fransmän, dom är inte helnöjda med oss här i huset, dom kom ut till poolen och då gick vi in. Vi ska ut tidigt imorgon istället.

Vi åkte och handlade, det är roligt, trixigt, svårt men utmanande härligt att köra bil i Los Angeles... Jag har världens bästa kartläsare med mig så jag behöver inte vara orolig. Just nu sitter jag här och Lovisa läser. Vi har otroligt roligt ihop. Inte alla som vill höra det - men det här är min blogg och faktum är att jag skriver vad jag vill. Jag är så otroligt glad att ha fått göra denna resa och jag är så tacksam att det blev med just Lovisa. Så mycket skratt och så mycket bra samtal, nära helt enkelt.

Det är varmt i LA nu - det är härligt och jag njuter. En del av mig vill inte åka hem igen. Inte alla som vill läsa det heller å andra sidan en del som inget högre önskar än att jag stannar där jag är. Komplicerade grejer det där med mänskliga relationer. Tur för mig att livet inte är en populäritetstävling.....eller är det just det det är? Vilket som jag känner att det inte spelar någon som helst roll för mig. En annan del av mig vill inget hellre än att åka hem. Hem till mina barn, hem till det som ska bli fortsättningen av livet. Fortsättningen på resan jag börjat.

Nu ska vi åka till Hollywood och titta på folk, det är kul som fan. Vi ska köpa varsin Frappuchino och spana bara - vi lär ju träffa tokiga folk - det lär hända knasiga saker... det är ju LA!